Synopsis
"Varan the Unbelievable" är en av de första kaiju-filmerna som kom efter succén med Godzilla från 1954. Endast "Godzilla Raids Again", "Rodan" och "The Mysterians" gjordes före den.
Som kaiju-monster är Varan, eller Baran som den ibland kallas, inte särskilt välkänd. Den dyker visserligen upp igen i "Destroy All Monsters", som vid sin tid var lite av Godzilla-filmernas motsvarighet till "Avengers: Endgame". Men utöver det har den inte haft någon framträdande roll i någon film, inte ens i "Godzilla: Final Wars".
Det beror kanske på att filmen inte gjorde något större intryck när den kom. Från början var det meningen att den skulle produceras som en direkt-till-TV-film i samarbete med det amerikanska bolaget AB-PT. Den skulle sändas i två delar, men under produktionen gick AB-PT i konkurs. Man tog då de två delarna, klippte om materialet, spelade in några nya scener, kortade ner andra och gjorde om musiken.
Det är också anledningen till att filmen är svartvit och inte i färg, som Toho:s tidigare kaiju-film "Rodan" eller "The Mysterians". Färg-TV hade nämligen ännu inte slagit igenom 1958.
Det släpptes dock en amerikansk version 1962 med titeln "Varan the Unbelievable", där man spelade in nya scener med amerikanska skådespelare – lite som med "Godzilla: King of the Monsters" med Raymond Burr. Den version jag såg var dock det japanska originalet.
Något som också är värt att nämna är att detta var den första kaiju-filmen som monsterdräktskaparen Keizô Murase arbetade på. Han skulle senare designa en rad olika kaiju för Toho, både inom och utanför Godzilla-serien. Vi har honom att tacka för mycket av det vi idag uppskattar när vi njuter av gamla kaiju-filmer och älskar designen på vissa av monstren.
Personligen tycker jag ändå att filmen bjuder på en del underhållning med Varan, som gör entré ungefär 20 minuter in i filmen och sedan syns ganska mycket.
Tyvärr blir det lite enformigt, då det inte finns särskilt mycket variation i vad Varan gör. Under största delen av filmen attackerar den bara naturen – skogar och berg – medan militären försöker stoppa den.
Det är först under de sista tio minuterna som den når en stad, men inte ens då är det en större stad, vilket gör att förödelsen blir mindre imponerande och inte lika underhållande. Men kaiju-action är förstås alltid kul att se, det är inget snack om saken.
I det stora hela är det dock en ganska bortglömd film, och jag förstår varför Varan aldrig riktigt blev lika stor som många andra av Toho:s kaijus.
