Synopsis
Ett förlovat par förbereder sitt bröllop när en oväntad händelse hotar att riva upp deras planer och tillit. Miljön är deras intensiva bröllopsvecka, och konflikten kretsar kring hur de hanterar avslöjanden och konsekvenser som får allt att spåra ur.
"En perfekt premiss med vass udd - ett hemligt ord som bär en hel film"
"The Drama" är skriven och regisserad av Kristoffer Borgli, som tidigare gjort Sick of Myself och Dream Scenario. Jag gillade den sistnämnda väldigt mycket, och den förstnämnda har jag ännu inte sett – men jag måste ta tag i det. Med "The Drama" måste jag erkänna att han snabbt börjar bli en av mina favoritregissörer i Skandinavien.
Jag gick in i filmen med inställningen att trailern är riktigt snyggt gjord. Zendaya säger något som gör alla upprörda, men vi får aldrig veta vad det är. Hela trailern bygger på allas reaktioner på det hon sagt, och för att få veta vad det handlar om måste man faktiskt se filmen. Det är ett väldigt snyggt sätt att marknadsföra sin film på i en tid där många trailers mer eller mindre spoilar allt.
Det gör det såklart svårt att recensera filmen, eftersom jag inte heller tänker avslöja vad det är hon säger eller vad allt bottnar i. Men det är något som – precis som för karaktärerna i filmen – lär leda till diskussion bland dem som ser den. Det är också, tror jag, filmens största styrka. Den öppnar upp för samtal, särskilt kring karaktärerna, framför allt Zendaya och Robert Pattinson. Hur går man vidare? Går det att acceptera? Allt utspelar sig under veckan innan de ska gifta sig, vilket gör situationen ännu mer laddad.
Det är en perfekt setup för ett drama, men filmen väljer att luta åt svart komedi. Det tror jag vissa kommer ha åsikter om, men för mig fungerade balansen bra.
Kemin och skådespelet mellan Zendaya och Robert Pattinson är väldigt trovärdigt. De känns som ett genuint par, och båda är starka skådespelare. Det här är dessutom den första av tre filmer vi får se dem i tillsammans i år, så förvänta er mer av dem framöver.
Klippningen är också en viktig del av hur historien berättas, tillsammans med ljuddesignen. Vissa klipp kändes till en början onödiga, men fick senare en tydligare funktion när helheten klarnade.
Det är svårt att säga så mycket mer utan att gå in på själva kärnan som filmen bygger på. Men det hanteras på ett sätt som lär väcka diskussion kring hur väl filmen lyckas. Jag tycker att det görs både respektfullt och med en komisk ton som fungerar väl.
Fylld av drama, med två starka huvudrollsinnehavare och en stilfull användning av klippning och ljuddesign, resulterar det här i en av årets bättre filmer hittills – enligt mig. Det ska bli spännande att se vad andra tycker.
