Spider-Noir

En av de serier jag såg mest fram emot i år var "Spider-Noir". Främst för att karaktären var min favorit i första "Spider-Verse" -filmen, Nic Cage är min favorit skådespelare som är aktiv och idén att göra den svartvit med härliga referenser till film noir sålde mig.

För det mesta tycker jag serien lever upp till mina förväntningar, men man märker budgetgränserna och ibland känns det mer som en lågbudgetserie som försöker med något den inte har pengarna till. Jag fick lite tidiga Netflix-fantasy-vibbar ibland och det vill man aldrig få under en serie.

Men vad som räddas upp från detta är tre saker.

Den första är uppenbar: Nicolas Cage. Säg vad man vill om mannen, men han gör aldrig något halvdant och ger alltid 110 % i sina roller, oavsett film eller roll. Han har redan spelat rollen i animation, så att se honom ta vägen till live-action var bara pricken över i:et. Han gör ett väldigt bra jobb här och ger exakt det som krävs av rollen. Behöver han göra något over the top med transformationen efter att han blivit biten av en muterad människa som är hälften spindel, hälften människa, så ger han det. Eller om han måste sörja sin fru han älskade på ett dramatiskt sätt, så gör han det.
Det är helt enkelt rätt person för rollen, och ingen kan övertyga mig om något annat. Såklart har man ju också skrivit och anpassat rollen utifrån honom, vilket leder mig till det andra.

Det andra är manuset. Som ibland kan kännas lite klyschigt vid dialogerna, eller att handlingen kanske inte känns så stor och episk i form av en superhjälteserie. Men det är ett manus som lever upp till att vara en film noir. Serien höll mig investerad och igång under alla sina åtta avsnitt och jag kände aldrig att jag var uttråkad eller att det aldrig ledde någonstans. Faktum är så känns det inte som att något avsnitt i serien var ett utfyllnadsavsnitt, utan att alla tjänade ett syfte.

Det tredje är fotot, där man verkligen ger de klassiska kameravinklarna som vi är vana att se från en film noir. Samt mycket arbete med skuggor. Man har valet att se serien i svartvitt eller i färg. Jag valde såklart svartvitt för att det är så serien är gjord för att ses. Jag kollade bara snabbt på färgversionen och, vad jag såg, är det väldigt många färger som kan bli för mycket och därav försvinner en del av skuggorna eller idén med kameravinklarna.
Men det kanske fungerar om man ser större delar av den.

Jag är i slutändan ganska nöjd med denna serie. Inte alla skådespelare levererar kanske, samt att man märker av budgetrestriktionerna emellanåt. Men jag tycker manuset håller för det mesta, referenserna till klassisk film-noir finns där och såklart är Nicolas Cage seriens största behållning och exakt honom man ser den för. Inget mästerverk, men förbaskat underhållande.