Synopsis
En udda grupp gymnasieelever hittar en förbannad aztekisk dödspipa. När någon blåser i pipan framkallas ett skräckinjagande ljud som får deras framtida dödsfall att materialiseras och jaga dem. Konflikten kretsar kring hur de ska förstå och överleva hotet i skolans och städernas miljö.
"En kliché som visslar tomt"
"Whistle" hade lika gärna kunnat vara en Blumhouse Productions-producerad film. Inte så stor budget, några enstaka kända namn och alla klichéer man kan tänka sig i en sådan här typ av film. Sanningen är att jag måste skriva recensionen direkt efter att jag sett den, annars kommer jag glömma bort den – vilket jag nästan redan har gjort.
Handlingen är en billigare variant av Final Destination. Döden kommer efter att man blåst i detta objekt och dödar dig på det sätt som du egentligen var tänkt att dö i ditt naturliga liv. Det finns en liten twist här som jag önskar att filmen hade utforskat mer och gjort något unikt av.
Det bästa med filmen är att det ungefär i mitten finns en halloweenfest i staden, där de byggt upp ett litet nöjesfält. Det börjar med en lång tagning (eller åtminstone klippt som en), och här är både dialogen och skådespelet som bäst. Det känns som att all energi – och halva budgeten – lades på just den här sekvensen, som är ungefär tio minuter lång. Allting avslutas i en labyrint, och ljussättningen samt fotot visar ändå att det finns något här.
Det finns en ambition och en viss passion.
Tyvärr är detta tio minuter av en hundra minuter lång film där resten verkligen präglas av klichéer, halvdana dialoger, simpelt foto och ljussättning samt mediokert skådespel. Det är varken särskilt inspirerande eller minnesvärt.
Skippa den på bio. Se de där tio minuterna när de släpps på YouTube och undvik resten.
