Backrooms

Jag var något bekant med 4chan-inlägget som startade hela Backrooms-grejen på internet för några år sedan och hur det har utvecklats mer och mer sedan dess. Jag har även sett på Tiktok ibland små stillbilder med läskig musik i bakgrunden som har samma effekt som den där stillbilden som började allting.

Det här gjorde att en ung Kane Parsons gjorde flera Youtube-videor utifrån denna idé, och det blev så pass populärt att, enligt många, hans serie är den officiella "loren" kring Backrooms. Nu har vi en långfilm baserad på detta, från inga mindre än A24. Lyckligtvis lät man Kane Parsons vara kvar ombord som regissör (jag är dock förvånad över att han inte står listad som manusförfattare, då han skapade Youtube-serien). Därmed är han den yngsta i filmhistorien som får göra en långfilm med en tvåsiffrig miljonbudget (10 miljoner dollar) och som går upp till den breda massan, och med största sannolikhet kommer att vara #1 på biotoppen.

När vi lever i en tid då youtubers tar över Hollywood och gör kreativa, välgjorda och genuint bra filmer, och där publiken flockar för att se dem ("Iron Lung", "Obsession", "Backrooms") så lever vi en fantastisk filmtid.

Jag tycker detta är för det mesta en väldigt välgjord film som gör många saker rätt. Faktum är, så imponeras jag av regissörens sätt att hantera atmosfär och skapa en obehaglig stämning genom hela filmen.
Det är något med tomma lokaler i all oändlighet, där inget annat rum är sig likt, men ändå finner man en viss igenkänning i det. Det är uppenbart något som ligger i den mänskliga naturen att vi per automatik blir skrämda av något sådant, då det tydligen är ett fenomen.

Kameraarbetet, ljuddesignen är toppen helt enkelt. Men de riktiga stjärnorna för mig är produktionsteamets design, för det är rummen och detta "alternativa universum" som är huvudpersonen för mig i denna film. Långa korridorer, smala utrymmen, villor inuti en studio. Det ger en viss känsla och det är svårt att beskriva. Men det faktum att det fysiskt är där framför kameran gör det hela mer obehagligt och alla i teamet ska ha cred för vad de lyckats åstadkomma här.
Återigen, en film som förtjänar en Oscar för produktionsdesign, men som troligtvis inte kommer att nomineras.

Filmen väljer också att inte ge alla svar. Ibland är det till dess fördel och ibland hade jag önskat lite mer kött på benen. Jag är inte jätteinsatt i "loren" kring Backrooms och vad jag förstått så finns det flera olika från olika personer, och alla har sina fans och teorier (för en gångs skull känner jag mig faktiskt genuint som den gamla gubben).
Men jag kan köpa att det inte krävs allt för mycket förklarande i hur denna värld fungerar; ju mindre vi vet, desto läskigare, och ju färre personer i den, desto effektivare är den för hjärnan. Men jag har förstått att bolaget Async, i filmen och i Youtube-serien, spelar en stor roll, och de är med på ett litet hörn här.

Men sedan har vi våra huvudpersoner, spelade av Chiwetel Ejiofor och Renate Reinsve, som verkligen bara är där för att vara tittaren och ha en fysisk person i rummen. För även om filmen försöker göra ett försök att ge dem någon form av karaktär, så är det verkligen ytterst lite vi får och de är verkligen mer endimensionella i vissa av rummen. Jättebra skådespelare, men karaktärerna är inte särskilt bra skrivna egentligen. Där finns en bra grund till dem båda, men det blir bara det.

Jag tycker också att första halvan är betydligt bättre och mer effektfull än andra halvan. I andra halvan tar Renate Reinsve över lite och blir huvudpersonen, och man får mer svar och ser mer av varelserna som finns i denna värld, vilket är ett stort fel enligt mig. Hon blir till exempel jagad av en lång varelse, och det är inte direkt skrämmande och påminde mer om de typiska skräckfilmer vi är vana att se.
Där var ett rum i denna jakt som var effektfullt för mig, men det är för att jag haft en liknande mardröm i ett liknande rum och scenario, så det påverkade faktiskt mig ganska mycket. Men utöver det kände jag att första halvan gav mig mycket mer i form av stämning och allmänt kuslighet.

Oavsett är detta en extremt imponerande debut av Kane Parsons, som jag verkligen imponeras av vad han gör här för sin unga ålder. Det finns etablerade regissörer som är dubbelt så gamla och inte ens är i närheten av visuellt berättande. Han vet hur man bygger upp en stämning och hur kameran ska placeras för att ge bästa effekt åt tittaren. Ljudet och framförallt designen på rummen och varuhuset, där majoriteten av filmen utspelar sig, är otrolig.
Manuset hade kunnat finslipas på sina ställen, och jag tror majoriteten kommer säga att första halvan är mer effektfull och det man vill ha från en sådan här film. Dock finns det utrymme att bygga vidare till en hel filmserie här (vilket det tekniskt sett redan är på internet), och mest av allt kommer jag med glädje vilja följa både Kane Parsons och Curry Barkers ("Obsession") karriärer.