Synopsis
Efter att ha hindrat Bowsers planer på att gifta sig med prinsessan Peach står Mario och Luigi nu inför ett nytt hot i form av Bowser Jr., som är fast besluten att befria sin far från fångenskapen och återupprätta familjens arv. Tillsammans med både nya och gamla vänner reser bröderna bland stjärnorna för att stoppa den unge arvtagarens fälttåg.
"Snygg animation men tunn handling i Marios senaste äventyr"
"The Super Mario Galaxy Movie" är uppföljaren till 2023 års "The Super Mario Bros. Movie", som blev en gigantisk succé, och jag tror att vi kan förvänta oss en liknande framgång med denna.
Jag minns den första filmen som helt okej och någorlunda sevärd för vad den var. Den lyckades ändå fånga Mario-känslan tillräckligt för att underhålla både barn och äldre som vuxit upp med de klassiska spelen.
Men det känns som att man med denna uppföljare verkligen vill komma fram snabbare till fler Nintendo-karaktärer, både inom och utanför Mario-världen, för att bygga upp något större och mer cinematisk. Detta gör att handlingen blir nästan icke-existerande, eller rent av väldigt tunn. Man gör knappt ett försök att utveckla eller fördjupa karaktärerna, ge dem någon större bakgrund eller stanna upp i vissa känslor.
Jag förstår att det är en Mario-film, men titta bara på vad de gjorde med "The Lego Movie", eller hur de i "Sonic"-filmerna introducerar en ny viktig karaktär i varje film som får eget utrymme. Kompisen jag såg filmen med tyckte att strukturen var väldigt oengagerande, och jag håller med till fullo.
Det är fortfarande färgglatt och animationen ser bra ut. Det är den perfekta stilen för den här typen av film, och när jag vill se en Mario-film på bio är det just den här typen av färger jag förväntar mig. Röstskådespelarna är helt okej (även om jag inte riktigt förstår varför man castat Donald Glover som Yoshi när han låter som han gör). Jack Black är fortfarande den bästa som Bowser.
Filmen hoppar från scen till scen som en enda lång actionscen, och det är mer eller mindre vad filmen består av i 90 minuter. Det kommer att hålla barnen underhållna, och det finns massvis av easter eggs för Nintendo-älskare. Jag erkänner själv att jag log lite när en viss karaktär dök upp. Men det stannar där – de dyker upp för att publiken ska säga “ohh”, och sedan gör man inte mycket mer med det.
Det är långt ifrån det sämsta jag sett i år, men det kan mycket väl vara något av det tunnaste hittills. Jag gillar dessa karaktärer i spelsammanhang, men i film måste man ändå göra lite mer än att bara visa upp dem och låta dem göra lite saker.
