Synopsis
I THE POPE’S EXORCIST, inspirerad av Vatikanens exorcist Fader Gabriele Amorths (Oscarbelönade Russell Crowe) arkiv, följer vi hur Amorth undersöker en besatt ung pojke och avslöjar en konspiration som Vatikanen desperat försökt hålla hemlig.
"Mycket saker vi sett tidigare, med några få positiva saker"
"The Pope's Exorcist" var inte en film jag direkt såg fram emot. Alla demon och exorcist filmer de senaste åren har alla varit densamma. Förutom några få som sticker ut så är alla exakt densamma. Något baserat på en "sann historia", allting är mörkt, dialoger om tro, en familj som blir offer, en huvudperson med ett förflutet som kommer tillbaka och hemsöker, överdrivet klimax. Allt detta checkar även denna filmen av. Men medan 70% av filmen är sådant vi sett förr är den andra 30% det som överraskade mig.
Filmen är regisserad av Julius Avery och jag tror detta är en stor hjälp till filmen. Det blir ganska uppenbart att han inte är så intresserad av att göra en klassisk exorcist film lika mycket som han är intresserad av att göra en giallo film. Tyvärr tar det förstnämnda över mer, men när det väl är en homage till italiensk splatterfilm så är filmen som bäst. Vi har till och med Franco Nero i rollen som påven.
Russell Crowe, som jag aldrig gillat, har gjort två bra roller i mina ögon. "Master and Commander: The Far Side of the World" och "The Nice Guys". Alla andra gånger är han tråkig, känslolös och har samma tonläge i allt han gör. På senare tid har han gjort lite annorlunda roller som vi inte direkt är vana att se honom i, men han har inte sålt mig i detta heller. Han är mer av det jag är van vid även här, men han kommer ändå med en energi som lyfter filmen. Hans karaktär skämtar mycket, han ler mer ofta och mot tredje akten så även ifall allting är generisk. Så det känns som att han har kul, inte minst de sista 5 minuterna.
Det är också mer blod, våldsamt och naket än vad vi brukar se i dessa filmer. Återigen mycket nog tack vare Julius Avery som tidigare gjorde "Overlord" som levererade en modern B-film iscensatt under andra världskriget. Det är inte en PG-13 och det ska den ha eloge för.
Bland annat är det en fight som utbryter där en person blir slängd mot en vask som går sönder. Men personen i fråga är helt okej. Eller att någon exploderar och det kommer flera liter blod på personen som om det vore en tidig Peter Jackson-rulle.
Men jag kan heller inte förneka att det känns som studion styrt och ställt många beslut här. För som sagt 70% av filmen är väldigt bekant och tillför inget nytt till genren. Har man sett en exorcist film har man typ sett alla. Så även ifall detta inte var jättebra eller kanske minnesvärt. Så för stunden blev jag smått överraskad att filmen inte var så dålig som jag befarade. Kanske för jag hade noll förväntningar på den också gav den mig ändå lite saker jag ändå gillade.