Synopsis
Den legendariska familjen Clade tillhör en släkt av upptäckare. Tillsammans med sitt team ger de sig av på en resa bortom tid och rum till en plats fylld med oändliga mysterier. Men deras olikheter hotar det senaste och allra viktigaste uppdraget: de måste rädda sin värld.
"Varken dåligt eller bra, bara extremt generiskt och bortglömt"
"Strange World" är det allra senaste animerade äventyret från Disney och en av de största flopparna från bolaget av deras animerade filmer. Jag är rätt säker att filmen lär dyka upp på Disney vid jul. Det känns också som att Disney valt helt fel filmer att visa på bio gentemot Disney detta året av deras animerade filmer. "Turning Red" förtjäna biorelease så mycket mer än både "Lightyear" och denna i form av kvalité.
Grejen med denna filmen är att den är varken bra eller dålig, bara extremt generisk och bortglömd. Vilket hade varit mer okej om det var ett annat bolag bakom. Men detta är Disney, då är ribban högre för de har pushat gränserna förr med deras animation, vilken form av story man kan ha till barn och vuxna. Jämförelser med bland annat "Atlantis: The Lost Empire" och "Treasure Planet" har gjorts. Dock har de filmerna mer minnesvärda karaktärer och är inte lika ojämn i sin ton eller story.
Denna filmen försöker vara många saker samtidigt. Den är en äventyrsfilm, samtidigt som den har ett budskap om miljön. Men sedan är huvudfokuset på de tre männen, farfar, far och son. Sedan är där en twist i tredje akten som ändrar allting. Jag förstår filmen försöker vara en homage till de gamla äventyrsfilmerna från 30,40 och 50-talet. Men även de hade inte så här många bollar i luften med vad de fokuserade på.
Det allra bästa med filmen är röstskådespeleriet från Dennis Quaid. Han har så kul i rollen och det märks i allt det han säger. Full med energi och verkligen vet vad för film det är. Tyvärr hade jag önskat de mer känslosamma stunderna hade mer punch i sig än vad de hade. Jag tror jag inte blev lika indragen i det, just för att karaktärerna inte var särskilt intressanta, bra skrivna eller just att filmen jonglerade med så många teman i filmen att de blev lite överallt med fokuset.
Ingenting med filmen skriker dåligt egentligen. Men ingenting är på samma nivå som det vi fått från Disney på senare år. Överlag är det bara extremt generiskt och bortglömt i det stora hela.
Synopsis
Två amerikanska stridspiloter riskerar sina liv under Koreakriget och blir flottans mest ärade piloter.
"Skådespelarna lyfter detta rejält"
"Devotion" är baserad på en sann historia om piloten Jesse Brown och hans högra hand och bästis Tom Hudner. När det kommer till verklighetsbaserade filmer finns där en viss mall många filmer följer. Precis som jag varit inne på när det gäller biopic filmer så gäller samma sak med "baserad på en sann historia" filmer då de oftast är både och. Denna filmen följer ett mönster man är väldigt bekant med. Inga större överraskningar vad gäller storyn eller filmberättandet.
Där kommer även vara många jämförelser med "Top Gun: Maverick" då båda har med flygplan att göra, de ska göra ett uppdrag, en av piloterna följer sina egna regler och båda har Glen Powell i sig. Filmen når inte upp till samma nivå som "Top Gun: Maverick" och det är bara otur båda filmerna kommer ut samma år, för flygscenerna är uppenbart mer fantastiska i den än här.
Dock lyfts filmen tack vare kemin mellan Jonathan Majors och Glen Powell. Jag köper varje ruta det är framför kameran att de är bästisar, de har en förståelse för varandra. Inte för att personerna de spelar är skrivna särskilt jättebra. Men det är skådespelet som lyfter upp det enormt. Man känner av brödraskapet mellan dessa två män. Även de få scener som Glen Powell spenderar med frun spelad av Christina Jackson får man känslan att detta är början på något långvarigt mellan familjerna.
Detta gjorde att jag gillade denna filmen mer än vad jag trodde. Som sagt storyn är generiskt berättad, men jag var aldrig uttråkad, hatade inte något och var ändå engagerad i vad som inträffade, för att alla involverade sålde det som hände väldigt bra.
Det är kanske inget jag kommer se om inom en snar framtid. Speltiden på 138 minuter kändes ibland emellanåt. Vissa kommer säkert tycka filmen tar för lång tid att komma igång och hamna i Korea. Men jag gillade uppbyggnaden och scenerna där de bara hängde ihop.
