Synopsis
THE CONJURING: THE DEVIL MADE ME DO IT är en ryslig historia om terror, mord och okänd ondska som chockade till och med Ed och Lorraine Warren, verkliga utredare av övernaturliga händelser. Ett av deras mest sensationella fall börjar med en kamp om en ung pojkes själ, men tar dem därifrån till helt oanade platser och slutar med att en misstänkt mördare för första gången i USA:s historia hävdar att han tagits över av en demon, som sitt försvar."Inte på samma nivå som de två första, men fortfarande kuslig och sevärd"
"The Conjuring: The Devil Made Me Do It" är regisserad av Michael Chaves och skriven av David Leslie Johnson-McGoldrick. James Wan återvänder inte i registolen med andra ord när tredje filmen görs, vilket märks när man ser på den. Regissören är han som gjorde "The Curse of La Llorona", vilket gör att jag var orolig inför filmen. Men lyckligtvis är detta bättre än den filmen men det är helt klart den svagaste av de tre "Conjuring" filmerna.
Jag har hyllat James Wan för att vara en av de bättre skräckregissörerna i branschen. Han vet hur man använder sig av jump-scares utan att lura tittaren, samtidigt som han bygger upp bra karaktärer som man bryr sig om i hans filmer. Nu när denna trean kommer har den redan två starka karaktärer sedan innan; Ed och Lorraine Warren. Patrick Wilson och Vera Farmiga har sålt mig helt på dessa karaktärerna och deras skådespel, deras mänsklighet är vad som gör filmen sevärd.
Det är dessa små stunderna i filmen där vi bara får se Ed och Lorraine prata eller bete sig vanligt som gör att filmen sticker ut från många andra "demon" skräckfilmer. Alla filmerna är "baserade på en sann historia" sedan får man ta en del av det med en gnutta salt. Det här fallet är det om Arne Cheyenne Johnson. Det första kända rättsfallet i USA där försvaret försökte bevisa sig oskyldig baserat på Arnes påstående om att han varit besatt när han utförde mordet.
Filmen använder sig av jump-scares och ibland används de rätt och ibland blir det som vilken annan skräckfilm när man ska hoppa till för ingenting. Det märks också att regissören inte använder sig av samma teknik som James Wan, som ändå gjorde att de två första sticker ut lite mer från ditt vanliga. Överlag är jag nöjd med slutresultatet, även om det känns som det hade kunnat bli lite bättre.
Som sagt det som gör filmen för mig är Patrick Wilson och Vera Farmiga i dessa rollerna som de verkligen brilljerar i. Det kan bero på att de har haft tre föregående filmer innan man sett dem i, men även här så lyfter de väldigt mycket. Jag vill bara fortsätta se dessa två personer ta sig an ett nytt fall efter fall, om de så vill göra 20 filmer med dessa två är jag där öppningsdagen. Visst svajar det men alla skådespelarna gör bra ifrån sig och det finns genuint bra skräckbitar i den.
