
Synopsis
"Jason Statham gör Jason Statham – och det är precis vad man får"
Ännu ett nytt år, ännu en ny Jason Statham-film. Vid det här laget vet vi vad vi kommer att få i en Statham-rulle: en före detta elitsoldat av något slag som numera lever ensam och isolerad från omvärlden. Något från hans förflutna kommer ikapp honom via någon han personligen bryr sig om, och sedan får vi runt 90 minuter av Statham som går runt, skjuter och slår ner folk.
Jag är en simpel person, och detta är exakt min typ av guilty pleasure när det kommer till moderna filmer. Jag vet vad jag kommer att få, jag vet hur allt kommer att sluta och jag vet att Statham inte ens kommer att få ett enda blåmärke – inte ens efter en bilkrasch. Men det underbara är att majoriteten av dessa filmer också är medvetna om det och helt enkelt försöker ha kul under filmens gång.
Skurken den här gången spelas av Bill Nighy, och han vet exakt vilken typ av film han är med i. Det gör att alla hans scener sticker ut mer, medan Statham tar det hela på blodigt allvar. Det blir ganska komiskt av helt fel anledningar, men det bidrar ändå till underhållningen. Synd bara att de endast har en scen tillsammans, och att den dessutom bara varar i ungefär en minut.
Filmen är regisserad av Ric Roman Waugh, som även gjorde "Greenland 2: Migration", vilket innebär att han har två filmer ute på bio inom loppet av en månad. Dock gillade jag den här mer.
En liten sidonotis: något som kanske var ett medvetet stilval från regissören, men kopian jag såg var väldigt grådaskig i färgerna. Först misstänkte jag att det var just den kopian, men när jag insåg att "Greenland 2: Migration" hade samma grå färgskala började jag undra om det är ett återkommande stilval från hans sida. Personligen är jag inget fan av det.
Filmen levererar på underhållningsfronten – om det är den här typen av film man är sugen på. Den är extremt generisk, och har man sett en sådan här Statham-rulle har man i princip sett dem alla. Ett skämt på nätet är att han spelar samma karaktär i varje film och att alla egentligen bara är uppföljare till varandra. Det är därför "The Beekeeper" fungerade så bra, eftersom den verkligen lutade sig in i just den idén.
Jag fick det jag ville ha. Däremot hade filmen gärna fått kortas ner med cirka tio minuter, från 107 till 97. Det tar lite för lång tid innan actiondelen kickar igång, men när den väl gör det har jag egentligen inget att klaga på.
Är den värd ett biobesök? Bara om man är som jag – ett stort fan av Jason Statham. Annars är det streaming som gäller för en sådan här film, enligt mig.






