Synopsis
En före detta hästuppfödare och rodeo-stjärna tar ett jobb för att rädda en mans unga son bort från sin alkoholiserade mamma och återföra honom hem. På resan finner han upprättelse genom att lära pojken vad det innebär att vara en bra man."Clint Eastwood når inte hela vägen med denna, men där är väldigt fina stunder emellanåt"
Det fanns inte en chans att jag skulle sitta och rulla på tummarna, medan jag ivrigt väntade på om Clint Eastwood's senaste film skulle släppas i Sverige eller inte. Jag var bara tvungen att se den här och nu när den släpptes på HBO Max (via VPN). Clint Eastwood är en skådespelare, regissör och producent som har gått i tre generationer nu hos folk. Alla vet vem han är och nästintill alla älskar honom. Därför är det verkligen fantastiskt att se att mannen som nu är 91 år gammal fortfarande gör filmer. Men inte bara regisserar, utan även producerar och skådespelar. Det gör att jag kan uppskatta filmen lite mer än själva innehållet. För om man ser på detta som en film i sig så är det helt okej men inte mycket mer.
Återigen är det en film där Clint Eastwood centrerar filmen kring en karaktär som är gammal och ser tillbaka på sitt liv. Något han gjort sedan "Million Dollar Baby". Just för att det är Clint Eastwood också gör det att man engagerar sig och bryr sig mer. För man kan relatera om att där ligger många undertoner till han själv som person och hans karriär.
Handlingen är helt okej och utförandet halverar. Där är ett par gånger där dialogerna är väldigt förklarande som enbart är där för att tittaren ska förstå hur vissa karaktärer har det mellan varandra, eller bara för att etablera något. Handlingen är simpel i sig, men när halva filmen gått så hamnar den lite i ett mellanläge och man undrar vart den är på väg, då målet inte blir lika centralt som det var första halvan (Eastwood ska hämta en kompis unge i Mexiko och föra honom till USA).
Jag kan tycka skådespelet från Eduardo Minett som spelar sonen och som är huvudrollen tillsammans med Eastwood inte gjorde jättebra ifrån sig. Där är flera gånger han hade behövt en annan tagning eller skådespelat annorlunda med sina känslor. För det märks att Eastwood som han är ökänd för, med sina få tagningar tagit väldigt få omtagningar på honom. Däremot är där kemi mellan de två och jag tyckte att de hade en bra jargong gentemot varandra.
"Cry Macho" är inte den Eastwood film han kommer bli ihågkommen för mest och kanske inte den bästa att avsluta med. Men om inget annat är det en film jag är väldigt glad jag såg. Det som gör filmen är som sagt Eastwood och hur hans karaktär kan relateras till den riktiga Eastwood och hur man följt hans liv och karriär. Då han tekniskt sätt är den sista som gör det han gör från den eran han kommer från. Därför blir scenerna med honom vid solnedgångarna, eller när han rider eller tar hand om djur. Eller har en filosofisk konversation med någon extra fina. Men jag kan inte se att jag kommer se om filmen jättemycket i framtiden.
