Synopsis
En sörjande kvinna genomgår en känslomässig resa efter förlusten av sitt barn."Ett emotionellt drama som går ända in i märgen"
"Pieces of a Woman" är regisserad av Kornél Mundruczó och skriven av Kata Wéber. Jag vet inte vilka dessa personerna är, då jag inte sett deras tidigare verk. Men efter att ha sett denna filmen kan jag inte vänta på vad de bjuder på härnäst tillsammans, för detta är ett tungt drama som berör ända in i märgen. Helt klart en av 2020års bästa filmer.
Ett drama centrerad omkring sorgen att förlora sitt nyfödda barn. Det hade kunnat bli överdramatiskt och den där typiska "Oscars kandidat filmen" som där alltid brukar dyka upp en gång om året. Men detta är väldigt välgjort från början till slut. Till att börja med är det de realistiska och sakta tempot filmen levererar. Tänk er "Manchester by the Sea" i form av tempo och berättande. Filmens första 30 minuter är enbart födseln av barnet och det görs också i en enda tagning. Det är så förbannat snyggt gjort och stilen och berättandet fortsätter därefter igenom hela filmen.
Men utöver filmskapandet som verkligen briljerar. Så är det även våra två huvudrollsinnehavare som ger femstjärniga insatser. Shia LaBeouf briljerade 2019 med både "Honey Boy" och "The Peanut Butter Falcon" där han gav sina bästa filmer och insatser i hela hans karriär. Här fortsätter han med att leverera en av sina bästa insatser igen och han har verkligen visat sig vara en talang framför kameran.
Dock är det Vanessa Kirby som Martha som är den riktiga stjärnan här. Det är hennes sorg, hon vi följer och vi känner av alla hennes känslor i filmen. Vanessa Kirby gör inte bara sin bästa insats i hela hennes karriär, men hon är så välförtjänt en nominering åtminstone i Oscarsgalan, skulle nästan gå så långt och säga. Det är 2020års bästa insats från en skådespelare. Det är definitionen av en "tour de force" insats.
Även Ellen Burstyn som Marthas mamma berör. Hon får en galant scen där hon berättar om hennes egna födsel, som inträffade under andra världskriget. Men gång på gång visar Ellen Burstyn att hon är en sann gåva till filmvärlden och jag hoppas vi får se mer av henne trots hennes höga ålder.
Filmen lämnar en med väldigt mycket ångest. Man får en del panik, framförallt under de första 30 minuterna. Jag hoppas inte de överskuggar resten av filmen, då de första 30 minuterna är fenomenal. Men så är även resten av filmen. Där är en del långa tagningar igenom hela filmens gång och man låter skådespelarna verkligen skådespela ut varje känsla för alla är så pass bra i den. Men det är inte en film för alla, framförallt de som har upplevt en liknande sak som Martha. Eller de som helt enkelt inte klarar av så tunga filmer så kommer filmen väcka en hel del känslor hos en.
Detta är fanatiskt filmskapande med fantastiska skådespelarinsatser igenom hela filmen. Samtidigt som du har en tung handling bakom allting. Det blir intressant hur den generella publiken tar emot filmen, då den släpps på Netflix och den gemene person som brukar sitta och kolla på Netflix kanske inte denna är den film man vill ha. Men det är för mig i alla fall en av 2020 års bästa filmer och en film som kommer stanna kvar hos mig ett bra tag framöver.