Synopsis
Han är en hårdkokt politisk journalist med en talang för problem. Hon är en av landets högsta diplomater med en talang för ... ja, allting. När Fred Flarsky (Seth Rogen) återförenas med sin första förälskelse som också råkar vara den nuvarande amerikanska statssekreteraren Charlotte Field (Charlize Theron), charmar han henne med sin ironiska humor och hans minnen av hennes ungdomliga idealism. I sina förberedelser för att ta sig in i Vita Huset, anlitar Charlotte Fred för att hjälpa till med att skriva hennes kampanjtal och deras omistliga attraktion leder till en världsomspännande kärleksaffär. Men Freds sorglösa och lite obetänksamma öppenhet, historiskt och nuvarande, kan stoppa hennes valkampanj innan den ens börjar. Filmen omdefinierar termen "internationella relationer" med en respektlös, rolig och oväntad kärlek.Long Shot är regisserad av Jonathan Levine, som tidigare gjort filmerna "50/50", "Warm Bodies" och "The Night Before", varav två av dem har båda haft Seth Rogen i sig precis som denna. Jag gillade verkligen "50/50" men hatade "Warm Bodies", medan "The Night Before" funkade för vad den var under stunden. Jag känner lite samma sak för denna filmen.
Jag hade kanske önskat lite mer humor och romantik. För filmen säljer sig lite grann som en modern romcom, men har inte så mycket aspekter med vad en typisk romcom brukar ha. Istället går det en mer politisk väg och man känner av väldigt fort vad som försöker berättas här. Det är helt klart inspirerad av valet 2016 samt metoo rörelsen året därpå. Inte för att det är något fel på det, men det blir väldigt övertydligt och med det så försvinner mycket av skämten och charmen som burkar finnas i dessa typer av filmer.
Det märks att Bob Odenkirk's president är inspirerad smått av Trump medan Andy Serkis fick utseendet att försöka efterlikna honom. Jag kanske gräver lite för mycket i det just nu. Men det kändes inte som att något annat var meningen samtidigt som du har en kvinnlig huvudperson som ska bli president. Det känns som filmen kände att det var viktigare än att fokusera på romantiken och humorn, tyvärr.
Det är dock bra kemi mellan Charlize Theron och Seth Rogen. När filmen fokuserade på dem två och när de hade fina lugna stunder tillsammans tyckte jag filmen var som bäst faktiskt. Humorn svajar, självklart är där den typiska Seth Rogen humorn i den som att hans karaktär röker mycket och blir hög vid ett tillfälle. Sådant har man sett förr. Samtidigt är där en scen som utspelar sig i Stockholm och för en svensk kan det bli lite extra kul då utomhusmiljöerna inte alls stämmer överens med hur Stockholm ser ut samt hur USA ser på en typiska "svensken".
Om jag kollar på filmen som helhet fungerar det att titta på. Dock så hamnar komedin och romantiken i skymundan, för att göra mer politiska kommentarer på hur vi har det just nu. Det är inget fel med det, men det blir för uppenbart och för "on the nose" i det stora hela att filmen tappar sin charm. Men det är bra kemi mellan våra två huvudrollsinnehavare som verkligen är den starkaste punkten i hela filmen. Speltiden är dock 125 minuter, vilket känns lite för långt för filmens eget bästa. Därför rekommenderar jag hellre filmen hemma än i en biograf.
Det är precis på gränsen att det blir en tumme upp.
Long Shot har biopremiär 3 Maj
