Supergirl

"Supergirl" är andra filmen i det nya DCU som James Gunn håller i spakarna efter fjolårets "Superman". En sak Gunn har sagt är att filmerna kommer att få ta tid då de inte kommer att göra någon film förrän de är 100 % nöjda med manuset och att det är riktigt bra. Vilket får mig att undra varför man tycker detta var bra, för manuset här är inte bra.

Filmen bar på många brister som i slutändan tog mig ur den, så att jag kunde bli underhållen och njuta under filmens gång. Även om det var en engångsfilm och jag ville bli underhållen för stunden, så fick jag inte det.

Några positiva saker vill jag ändå ge den.
En är att Milly Alcock som Supergirl är precis som David Corenswet som Superman, en skådespelare jag kan se växa i denna rollen i framtida filmer och med tiden. Jag tycker hon, även ifall jag inte riktigt är med på hur karaktären är skriven, är hennes skådespel tillräckligt bra för att jag ändå kan tänka mig att hon är rätt val för rollen. Likaså Jason Momoa som Lobo, vilket är ett givet val, då designen från serietidningarna bokstavligen är honom.

Filmen hade också förvånansvärt mycket praktiska effekter, framförallt på utomjordingarna och deras design. Vilket jag uppskattade enormt.

Ungefär där slutar mina positiva saker och jag kommer att gå i mer detalj vad jag inte gillade och varför det inte funkade för mig som en helhet.

På ett tekniskt plan är det två saker som jag tycker rent av är horribla i filmen. Den ena är en aspekt som inte bara denna film lider av, utan verkar vara det nya moderna i Hollywood, och jag hatar det för varje dag som går.
Ni som läser mina recensioner vet säkert redan vad det är, men det är ljussättningen. I den här filmen använder man sig mycket av bruna färger och väldigt mörka lokaler där karaktärerna befinner sig. Jag hade svårt att se ibland vilken karaktär som pratade eller vem som var vem. En Youtube-recensent sa att man hade ljussatt allt ljus bakom skådespelarna och allting framför var mörkt, så det blir mer skugg-siluett av många scener.
Återigen, det är inte bara den här filmen som har detta problem, utan det verkar vara den nya normen i Hollywood just för att spara in tid och pengar på inspelningen, då en av de mest tidskrävande sakerna är att flytta ljus för varje ny tagning som ska tas i samma scen. Men då blir resultatet detta, och jag avskyr det mer än något annat.

Det andra är klippningen, och det är säkert en arbetsskada för min del, då min kompis inte hade lika stort problem med det som jag. Men här klipper man mitt i dialoger, eller snabbt till någons ansikte, eller en person dyker upp från ingenstans, och då är det en random närbild på denne.
Actionscenerna är inte mycket bättre på den aspekten, då jag verkligen inte hängde med vad som hände. Återigen kunde karaktärer komma från ingenstans i en actionscen och vara med på ett hörn.
Vi har de två klassiska James Gunn actionscenerna också, där vi fokuserar på en karaktär medan all action inträffar bakom dem, så vi ser bara små snuttar av det som händer i bakgrunden. Det var coolt för 10 år sedan, men idag är det utdaterat och man gör inget nytt med det.

Strax innan den hade premiär klipptes den ner med cirka 20–25 minuter, och det märks. Du har karaktärer som dyker upp på konstiga ställen där det känns som att en scen fattas för att ge kontext till varför en karaktär är där. Eller hur de tar sig från en scen till en annan känns ibland som att en scen eller dialog är borta för att göra övergången.

Manuset är rentav ett dåligt manus. Detta är Ana Nogueiras första långfilmsmanus, hon har bara skrivit en kortfilm tidigare och gjort lite småroller här och där i TV. Hur hon fick skriva detta manus och ens jobbet till en sådan här stor produktion vet jag inte, men faktum är att manuset inte är bra och hade behövt mer arbete.
Delvis för att filmen i mitten bestämmer sig för att berätta Supergirls bakgrund och Kryptons förstörelse och hur hennes pappa lyckats rädda en del av staden på planeten, men där de sakta men säkert dör. Där finns kryptonit i jorden som under årens lopp gjort att de blivit svagare och dör. Det är en bra bakgrund, men vad gör den mitt i filmen? Varför börjar inte filmen med denna backstory? Och när hon väl landar på jorden kan titeln dyka upp och ett coolt montage till nutiden kan köras.

Foto: Warner Bros.

Vilket leder mig till en plot-hole och en av de saker jag hatade mest med "Superman". Vilket är att när planeten håller på att gå under, så ser man Kal-El åka iväg i sin rymdkapsel mot jorden där Supergirls pappa senare berättar att det är hans bror som säger att han ska iväg och vara en gud i en annan värld. Vilket Superman får reda på under händelserna i första filmen, något jag avskydde för även om det är med i vissa serietidningar är det så pass stort att det borde vara sin egen film.
Men om nu Supergirl växer upp med att hennes pappa berättat att hans bror skickade iväg Kal-El för detta syfte, då betyder det att när Supergirl anländer till jorden, så vet hon vad hans syfte ska vara. Varför berättar hon inget? För hon anländer till jorden innan händelserna i förra filmen.
Återigen, detta är ändå en ganska stor grej, för detta universum bygger upp Jor-El som någon form av skurk eller antihjälte, något jag redan hatar, men detta bör vara något viktigt som kommer att ha stor påverkan och inverkan i kommande filmer. Men jag förstår inte Supergirls motiv eller anledning att inte säga något, eller borde hon inte se Superman på ett annorlunda sätt...

SPOILERS
Men inte bara det, det är att karaktärerna inte har någon som helst utveckling i filmen. Supergirl går inte igenom något drastiskt eller personligt alls, förutom att rädda sin hund Krypto. Men hon säger till barnet som är med hela filmen och som vill ha hämnd mot mannen som dödade hennes familj, att de inte kommer att hjälpa till att döda och att barnet bara kommer att bli en sämre människa av det.
Från det perspektivet trodde jag det var det Supergirl hade insett under filmens gång, men sedan tar hon och dödar skurken likväl, och jag förstod inte vad hela poängen med moralen hon ville föra fram var. Om hon nu inte utvecklats som karaktär, finns det ingen poäng för henne att ha den monologen, för det hade hon inte sagt i början av filmen, för att sedan göra något som hon hade gjort i början av filmen. Så det går inte ihop alls.
SLUT PÅ SPOILERS

Även Lobo är med i kanske 5–10 minuter totalt, men man hade kunnat skriva in honom bättre. Han jagar en av skurkarna, men det är inte huvudskurken, utan en av hans henchmen som aldrig säger något i filmen och är med i kanske 1 minut.
Varför inte låta honom jaga samma person som barnet och Supergirl jagar, för att göra dynamiken och samspelet mer spännande? Att det finns en viss kod där de respekterar varandra, men de är också ute efter sina egna intressen. Lite som Batman och Catwoman i "Batman Returns". Men manuset är inte tillräckligt smart för det heller.

Just det, mitt i allt detta har jag inte sagt något om skurken. Det är för han är så pass bortglömd och inte ens värd att vara en "villain of the week". Det gör inte saken bättre att det de gör i filmen är att kidnappa kvinnliga barn av... sjuka anledningar. Tänk er Immortan Joe i "Mad Max: Fury Road".

Och efter allt detta satt jag i slutändan och kände mig mest smått uttråkad. Det känns som en superhjältefilm som borde ha kommit för 15 år sedan för att kännas mer unik. Vi har sett allt detta redan och det börjar bli ganska tråkigt, och så länge man inte kommer med någon nyans till det eller förnyar något, kommer det att köras i botten och dö ut sakta. Kolla vad som hände med western-genren. Utöver Eastwoods filmer körde man på samma gamla vanliga och publiken slutade dyka upp.
Jag är fortfarande positivt optimistisk till detta universum, men vi får se vad de har att erbjuda fram till nästa års "Man of Tomorrow" och om den levererar samma känsla som denna och inte gör några förbättringar på det som svajade med fjolårets "Superman", då är jag officiellt orolig. Men tills dess optimistisk och positiv, men detta var inte en bra andra film i detta universum, men jag har inget emot att se henne dyka upp igen.