Synopsis
Robin Hood brottas med sitt förflutna efter ett brutalt liv fyllt av brott, våld och mord. Han är nu tyngd av sina synder och allvarligt skadad, efter en strid som han trodde skulle bli hans sista. I händerna på en mystisk kvinna erbjuds han en chans till räddning.
"Stark början, men en välbekant och förutsägbar resa"
"The Death of Robin Hood" är skriven och regisserad av Michael Sarnoski, som tidigare gjort "A Quiet Place: Day One" och "Pig", Den sistnämnda berörde mig ändå mer än jag trodde, trots en rejäl slow-burn, och är i efterhand en av de filmer jag gillade väldigt mycket det filmåret. Även "A Quiet Place: Day One" tyckte jag var en bra prequel, även om den inte gjorde något nytt i filmserien.
Nu har han valt att göra en Robin Hood-film, något som verkar vara lite av en död "sub-genre" i det att på senare år har det kommit ett par Robin Hood-filmer, men ingen har lyckats ge någon större wow-faktor hos tittaren och snabbt glömts bort för att samtidigt floppa på biograferna. Vilket också verkar vara fallet med denna, då den bara tjänade in 2,5 miljoner den första veckan i USA.
Jag tycker ändå att det finns bra saker med denna film, även ifall den lider av något vi sett tidigare och gör inget nytt med det.
De första 30 minuterna är filmens höjdpunkt. En gammal, sliten Robin Hood får besök av personer som är barn och även barnbarn till de som han mördat under yngre dagar. En klassisk "döden kommer ikapp dig förr eller senare" och det är ganska bra upplagt. Det är snyggt foto, det är bra känsla genom det, och actionscenerna är bra gjorda (även om man märker av klippningen i de långa tagningarna). Det var som om Robert Eggers låg bakom filmen en kort stund.
Även de sista fem minuterna, som är en lång monolog mer eller mindre, knyter ihop allting ganska perfekt i en melankolisk berättelse från Robin Hood om hur han träffade vissa personer, och man fick bilder i huvudet från de där klassiska filmerna.
Även Bill Skarsgård som Little John är väldigt bra och en av hans starkare insatser i en Hollywood-rulle. Även om han inte är med så mycket, präglas mycket av filmen av hans karaktär. Hans tolkning var intressant och jag önskar ändå vi fick lite mer av honom.
Hugh Jackman var helt okej som Robin Hood, men inget vi inte sett från honom tidigare. Det är lite "Logan" över det, fast svagare.
Men allting däremellan är filmens största svaghet i mitt tycke, och det har ingenting med att det är en slow-burn att göra. Faktum är att jag kan uppskatta tolkningen av en gammal Robin Hood som är ångerfylld över vad han gjorde och reflekterar över vad som egentligen var fel och om det han gjorde ens var till någon hjälp eller om det bara var för skojs skull.
Problemet jag har är att vi har sett den här typen av berättelse förr, och filmen gör ingen förändring på den överhuvudtaget.
Han gömmer sig på ett avlägset kloster/sjukhus efter att ett gäng personer jagar honom. Väl där inser han att en av patienterna är en filosofisk person som ger honom lite mer mening med livet, samtidigt som hon kanske också vet vem han är. En nunna spelad av Jodie Comer som börjar fatta lite tycke för varandra, men man inser att hennes döda man kan ha varit ett av Robin Hoods offer. En av personerna som jagar honom dyker upp på stället som en skadad person. Vet han vem han är eller är han förblindad? Samtidigt som ett yngre barn som tillhör Little John, och tillsammans blir det lite av en familj och de knyter an till varandra.
Det är klassiskt berättande och filmen gör inget unikt med det alls, vilket gör att filmen blir ganska förutsägbar med vart den ska sluta och vad karaktärerna kommer att göra och till och med säga. Det är på grund av detta som, trots ett ganska långsamt tempo under majoriteten av filmens längd, känns den längre och långsammare, eftersom vi redan är bekanta med allting sedan tidigare (i alla fall om man sett ett par filmer i sitt liv).
Jag kan ha missat det också, men jag hade också önskat att någon tog upp Prins John om det i denna värld bara var en sägen, eller om han verkligen tog sig an honom i yngre dagar. Det hade kunnat vara något extra, eller att folk nära John kommer nu för att ta sin hämnd. Även det må låta klyschigt, men det är i alla fall något för att knyta ihop mer till den klassiska berättelsen av Robin Hood för att göra legenden större.
Så verkligen en blandad påse, men det som är bra är bra och sevärt. Men det krävs tålamod och det krävs att man sitter igenom klichéer vi är vana att se.
