Synopsis
"En stark berättelse begravd i för många sidospår"
Jag minns när "Toy Story 4" kom ut att jag gav den en väldigt positiv recension och sa att för att vara en onödig uppföljare, med tanke på hur perfekt trean avslutades, så var det en väldigt bra film. I efterhand har jag inte tänkt så mycket på fyran och heller inte sett om den, medan jag har gjort det med de tre första. Vilket gör att jag med åren tycker att fyran har sjunkit rejält, och idag tycker jag mer och mer att det är en onödig film, med bra element i sig.
Nu har vi en femte film och jag antar att detta kommer att vara filmserien som Pixar faller tillbaka på varje gång de har gjort en originell idé som inte har tjänat in tillräckligt för att få saker och ting att rulla på. Om det betyder att jag måste få en "Toy Story 6" för att få ett originellt mästerverk från Pixar numera, är det väl så det fungerar, även om det är ytterst tråkigt.
Jag tror mina känslor kring den här filmen var desamma som jag hade mot fjärde filmen när den skulle komma ut, och efter att ha sett filmen är känslorna ungefär desamma. Det finns bra element och idéer här, men jag tycker inte det rättfärdigar att vi gör en femte film som heller inte når upp i samma nivå som de tre första filmerna.
Den här gången är det Jessie som är huvudpersonen, och jag antar, vad de gör nu för varje ny film i serien, är att en viss karaktär är i centrum och alla andra karaktärer hamnar på sidolinjen. Fjärde filmen var Woodys film och nu Jessie, så jag antar att om de gör en sjätte film att Buzz är i huvudcentrum.
Det gör såklart att många av sidokaraktärerna som vi lärt känna och älska från de första filmerna, verkligen inte har eller ens får något att göra i denna film. Hallväggen in i filmen läggs de i en låda och ställs ute i garaget och stannar där fram till slutet av filmen.
De bokstavligen säger i klimaxen av filmen: "What do you want us to do?" till Woody, varpå han svarar: "Absolutely nothing".
Och det är en summering av vad karaktärerna får göra. Extremt tråkigt tycker jag, men filmen är också redan fylld med sidohandlingar så det hade väl bara blivit för mycket.
I filmen pågår tre handlingar samtidigt och det blir lite väl mycket att jonglera ibland, varpå den ena hade man kunnat stryka helt då den verkligen inte tillförde någonting mer än extra hjälp i slutet.
Så vi har huvudhandlingen med Jessie där hon råkar hamna på gården där hennes första ägare Emily bodde och hade Jessie som leksak som barn. Flashback-scenen från andra filmen, som är en av de sorgligaste scenerna i hela filmserien.
Vi har handlingen där iPaden Lilypad är tekniken som tar över, vilket gör att barn inte leker med leksaker längre och blir mer eller mindre filmens huvudantagonist.
Sedan har vi en handling där massvis med Buzz Lightyear-leksaker har hamnat på en öde ö efter att en container åkt av ett lastfartyg. De ser en stjärna i himlen och tror att det är Star Command och följer den, vilket till slut leder dem till karaktärerna i filmen.
Idén att ha teknik som skurken och att barn inte längre leker med leksaker och bara sitter på sina paddor är en fantastisk idé. Som tyvärr kommer i en femte film i en serie. Och om den fjärde filmen inte hade funnits och detta var den fjärde filmen och det var lika lång tid som nu som när trean kom ut, hade jag nog varit mer "okej, det finns en anledning till varför de återvänder till filmserien".
Med det sagt är det den bästa biten med filmen, tycker jag, för det finns så mycket att säga där. Jag tycker ändå att filmen kommer ut ur det med en bra lösning och säger inte direkt "teknik är dåligt", utan att det borde finnas en gräns och att ett barn också behöver stimulans att röra sig och leka. Jag önskar nästan att filmen hade gått lite mer på djupet med just det.
Det är även så Jessie hamnar tillbaka på samma ställe där Emily en gång bodde, då hon försöker få Bonnie att leka med vänner, men de tycker Bonnie är töntig då det är paddorna som gäller. Så efter att ha tagit med Jessie och Bullseye till en övernattning och blivit utskrattad, lämnar hon Jessie och Bullseye i bilen och tar med paddan istället. Men Jessie och Bullseye hoppar ur bilen och där hittas de av en äldre dam som ser Emilys gamla skrift och var hon bodde, så de lämnar av Jessie på gården.
Återigen, det hanteras ändå ganska bra och känns inte påtvingat egentligen. Men det är också här filmen börjar jonglera flera saker samtidigt, och det känns som man borde fokuserat på en sak främst. Hanteringen av tekniken och hur Jessies bakgrund kommer in i det är ändå väl hanterat och kunde blivit betydligt slarvigare.
Foto: Walt Disney
Sidohandlingen med Buzz Lightyear-leksakerna borde ha skrotats helt. Vi har redan haft i tidigare filmer inte bara huvudpersonen Buzz utan andra Buzz-leksaker där de tror att de är på ett uppdrag och inte tror att de är leksaker. Faktum är att man gör många identiska saker här som man gjorde i tvåan med den andra leksaks-Buzz som dyker upp.
De tillför heller ingenting handlingen förutom vid klimaxen, då de hjälper våra huvudpersoner att ta sig från punkt A till punkt B. Det är bara onödig utfyllnad, och man hade kunnat lägga mer fokus vid det andra än.
Jag måste också ge Pixar detta: det var ett ställe i filmen som jag blev tårögd åt. Det involverar texten "Jessie Was Here" och vad som följer efter det var väldigt vackert och avslutar en fin cirkel från den flashback-scenen i tvåan.
Buzz och Woody är där, men man gör inte mycket med dem. Andrew Stanton, som är en av regissörerna på filmen och en Pixar-veteran, sa att han skrev ett första utkast av manuset där Woody inte var med, men tyckte inte att det funkade. Så må fallet vara. Men om någon hade sagt till mig, utan att ha sett tidigare filmer och bara denna, att Buzz och Woody är ansiktet utåt för denna filmserie och huvudpersonerna, hade jag inte trott dem.
Detta är andra filmen i rad nu där Buzz verkligen inte har något att göra och typ bara är där och hjälper till, och så får han någon knasig komisk grej vid sidan av som fylls ut under filmens gång. Jag gillar dock vad de gör med honom och Jessie i slutet.
Woody är inte huvudpersonen heller och är där för att de vet att de inte kan göra en film utan honom. Men då Jessie är huvudfokuset och Woodys historia redan är färdigberättad, finns det inte mycket mer att göra med honom, mer än att återigen skämta om att han blivit "gubbe".
Så återigen är jag skeptisk till filmens existens, men jag tycker huvudhandlingen har en större anledning att existera än fjärde filmens handling, då det känns som en naturlig fråga att ställa sig i den tid vi lever i just nu.
Jessies och teknikens berättelser hanteras och förs samman på ett dugligt sätt utan att det känns påtvingat. Men det är väldigt mycket som händer, och det gör att många karaktärer inte får mycket speltid eller typ ingen alls, vilket är väldigt tråkigt, framförallt karaktärer som varit med sedan första filmen. För att göra plats åt nya karaktärer med kända röster bakom sig.
Har man inte sett de tidigare filmerna, framför allt tvåan, så tror jag faktiskt att man kommer att vara smått förvirrad och rekommenderar starkt att man sett tidigare filmer, för filmen bygger mycket på saker som hänt tidigare. Så det är inte bara att ta med barnet för att man själv sett de andra och att barnet lär fatta.
Det är fortfarande väldigt bra, och det faktum att man vid en femte film ändå kan hålla denna standarden uppe är inte ofta man kan säga om många filmer som gör en femte film i en serie. Men jag står fortfarande fast vid att trean är det perfekta avslutet, och inget kommer att toppa det.
Med tanke på att den fjärde filmen var Woody-fokuserad och denna Jessie-fokuserad, undrar jag om man inte bara skulle ha gjort spin-off-filmer på Disney+ eller en serie där varje säsong fokuserar på en specifik karaktär, för det är just vad dessa filmer typ har blivit vid det här laget.
