Synopsis
En vetenskapsman besatt av att övervinna döden lyckas skapa liv ur död materia. När hans skapelse vaknar till medvetande uppstår en kedja av konflikter och hämnd som binder samman skapare och skapelse, och driver dem båda mot en ödesdiger konfrontation.
Om det är någon som är gjord för att göra en adaption av "Frankenstein", så måste det vara Guillermo del Toro. Han har, så länge han varit känd, pratat om hur mycket han älskar historien, hur mycket Boris Karloffs version betyder för honom, och hur han har använt delar av berättelsen i sina egna filmer – inspirerade av just "Frankenstein". Så det känns bara naturligt att vi till slut skulle hamna här.
För mig lyckas han väldigt bra med att göra sin egen adaption, samtidigt som han följer boken ganska troget – men med sin egen unika touch. I alla fall är tematiken, grunden och såklart budskapet bevarat.
Som med alla Del Toros filmer är det visuella en av höjdpunkterna. Det har man kommit att förvänta sig av hans filmer – och det gäller även här. Jag älskade laboratoriet, som alltid är en höjdpunkt i alla "Frankenstein"-versioner. Att bara stirra in i bakgrunden och ta in alla verktyg och detaljer. Något Del Toro ville ha i filmen. Både laboratoriet och skeppet skulle vara verkliga och fysiskt byggda – inget jäkla datorgjort.
Vad som också lyfter den här adaptionen och gör den till en av de bättre i mina ögon är skådespelarna.
Oscar Isaac var som gjord för rollen som Victor Frankenstein, och hur han sakta men säkert förvandlas till den galna vetenskapsman som så många andra har inspirerats av i alla "galna vetenskapsmän"-filmer. Han gjorde allt så naturligt att det kändes som att han var det enda logiska valet.
Christoph Waltz och Mia Goth tillför också mycket i birollerna och balanserar ut Oscar Isaacs intensitet väldigt bra.
Men för mig är det Jacob Elordi och David Bradley som står för filmens bästa skådespelarinsatser.
Jacob gör sitt livs roll som monstret. Precis som Bill Skarsgård var född till att spela Pennywise, känns det som att Jacob Elordi var född till att spela monstret i den här versionen. Han överraskade mig totalt – från att mest ha spelat olika typer av rövhål, till att nu gestalta en av årets mest missförstådda och sympatiska karaktärer.
David Bradley spelar den blinda mannen – en viktig roll i berättelsen – och hela den delen när han är med, hans syn på livet och hur han ser varelsen, är för mig kärnan i hela berättelsen. Man behöver en skådespelare som kan bära det, och David Bradley levererade verkligen. De scenerna var filmens bästa.
Den största nackdelen jag har är att den känns lite för lång på vissa ställen. Hade man trimmat bort cirka 10–15 minuter hade filmen fått ett bättre flyt.
Det är överlag en stark adaption som bär Guillermo del Toros tydliga signatur. Visuellt slående, med otroliga insatser från alla inblandade. För mig kommer den här versionen att ta plats bland mina favoriter av alla "Frankenstein"-adaptioner vi har fått.
