Synopsis
Edgar-Jones spelar Kate Cooper, en före detta stormjägare som plågas av en fruktansvärd tornadoupplevelse under sina collegeår och som nu studerar stormmönster på skärmar på säkert avstånd från riktiga tornados i New York City. Hon lockas tillbaka till de öppna slätterna av sin vän Javi för att testa ett banbrytande nytt spårningssystem. Där stöter hon på Tyler Owens (Powell), en charmig och hänsynslös sociala medier-stjärna som trivs med att dela med sig av sina stormjägaräventyr med sitt bullriga team online - ju farligare desto bättre.
När stormsäsongen intensifieras hamnar Kate, Tyler och deras konkurrerande team mitt i fasansfulla och ovanligt kraftfulla tornados - i kampen för sina liv.
"Den perfekta sommar-blockbustern i år"
"Twisters" är varken en uppföljare, remake, reboot eller prequel till 90-talsfilmen. Den har samma namn (typ) och font och där slutar alla förbindelser filmen har till den äldre filmen. Självklart är där snarliknande storys, men du kan se den utan att ha sett den gamla och hänga med utan problem. Man hade hur lätt som helst kunnat göra huvudpersonens mamma är Helen Hunt från första filmen, men inte ens den vägen väljer man att gå.
För mig är detta typ den perfekta sommarblockbuster filmen som man kan begära. Den bjuder på huvudpersoner som kanske inte är så djupt skrivna, men skådespelarna lyfter upp det. Samtidigt som det bjuds på lökig action som levererar på det man vill ha från en sådan här film. Pengarna syns framför kameran. Även ifall det märks att det är datagjort ibland, så är effekterna för det mesta trovärdiga.
Tyvärr visades filmen inte i IMAX och jag tror i det formatet hade filmen gjort sig bäst i.
Som nämnt ovanför är karaktärerna inte de bästa skrivna. Du har huvudpersonen som har ett tragiskt förflutet, hon slutar med det hon är expert på och via dessa nya tornados så hittar hon tillbaka dit hon hör hemma.
Men skådespelerskan Daisy Edgar-Jones gör ett bra jobb i rollen att jag köper hennes trovärdighet. Även om allting är en enda kliché så vill jag ändå se henne lyckas komma förbi denna rädsla och hitta tillbaka till det hon älskar. Där är en viss energi som Daisy Edgar-Jones tillför när karaktären Kate väl hittar den där spänningen igen i sitt liv.
Som alltid så växer Glen Powell på mig. Hans karaktär är också en sådan man lätt hade kunnat skriva om till skurken, men halvvägs in så förstår vi vad han och hans grupp egentligen gör jämfört med de andra som Kates vän Javi (Anthony Ramos) jobbar för.
Vissa karaktärer får dock inget avslut, eller där man velat se dem flyga iväg i tornadon. Men så blir inte fallet.
Däremot får vi en eldtornado mot slutet och hela klimaxen vid en liten by och inuti en biograf är förvånansvärt spännande och underhållande som in i tusan. Jag har glömt hur underhållande den här typen av filmer faktiskt kan vara.
Filmen är regisserad av Lee Isaac Chung som gjorde "Minari", en av mina favoriter det året (var pandemi år så inte mycket att välja från). Man kan se en del av hans stil under filmen och att han har sina rötter i Oklahoma, något han fightade studion för att filmen skulle utspela sig vid.
Helt rätt val till regissör som ändå kan hantera denna typ av blockbuster, men ändå fånga lite av det där amerikanska folket i dessa småstäder .
Den kommer inte vinna några Oscars, den kommer inte att gå till historien som något av de bästa som gjorts. Men i ett hav bland CGI superhjältefilmer eller animerade miniorer så påminns jag över hur mycket jag har saknat naturkatastrofblockbuster filmen.
