Synopsis
För att vara tredje filmen i "Psycho" serien så förväntade jag mig något betydligt sämre. Detta är vid alla benämningar helt okej och Anthony Perkins som även regisserar denna gången gör en ganska bra debut som regissör. Det är dock inte lika spännande som tvåan.
Vad som gör denna något minnesvärd är alla udda kontraster. Detta känns mest som en 80-tals slasher och Anthony Perkins bara osar filmen i udda neon ljus, nakenhet, brutala mord och smuts. Han har säkert blivit inspirerad av europeiska filmer likt väl den slasherboom som existerade på tiden. Men det är väldigt intressant att se detta stuket på en "Psycho" film.
Jeff Fahey som Duane är också en av de mer minnesvärda karaktärerna i filmserien. Mycket tack vare skådespelet och vilket rövhål han är och ingen annan kunde spela detta bättre än just Jeff Fahey.
Idén med nunnan Maureen, spelad av Diana Scarwid är intressant på pappret. Där görs ett bra intressanta saker, men överlag blir det en av de tråkiga bitarna med filmen i mitt tycke. Just för att det känns som man redan vet vart det hela är på väg både mellan henne och Norman Bates.
Dock fick jag mig ett gott skratt i början av filmen innan förtexterna rullade igång och en nunna dör. Sättet de filmades och hanterades från karaktärerna var nästan parodi varning.
Den räddar också upp den saken jag inte gillade med "Psycho II" som jag ansåg förstörde första filmens status. Så genom att rädda upp det, så blir också problemet i tvåan minimerat.
Det är verkligen inte på samma nivå som de två första filmerna. Men jag befarade värre och där är minnesvärda stunder filmen har. Som helhet svajar det, men med tanke på namnet så förväntade jag mig katastrof och fick en helt okej 80-tals skräckfilm.
