Photo: Courtesy of barry crerar
Synopsis
Efter åratal av minutiös planering och kontroll med syftet att hålla sig själv och dottern Ama säkra konfronteras Grace med Amas gryende längtan att definiera och finna sig själv bortom den indoktrinering och de begränsningar som föräldraskapet – även det mest funktionella – innebär. Medan den djupt traumatiserade Grace kämpar för att hålla den alltmer påträngande omvärlden stången, tampas Ama med den mix av ängslan och okuvliga frihetslängtan som hör tween-åren till samt den spirande insikten om mammans förvrängda verklighetsuppfattning.
"Lite för smal och väldigt indie i min smak, trots små fina stunder strösslade runtomkring"
"Girl" är en ganska generisk titel på en film då där är flertals filmer med samma namn. Likadant så sålde inte synopsen helt men eftersom jag fick en gratis länk att recensera filmen så tacka jag självklart emot och tittade.
Jag brukar alltid säga man ska ge en film en rättvis bedömning, innan man ser den. Men i det här fallet så känner jag att jag hade klarat mig fint utan. Även ifall där är fina stunder i den och grundhistorien hade kunnat bli något, om man valde att göra några mer effektiva val än det man gör nu.
Kruxet är att filmen är väldigt indie, så jag tror bara en viss publik kommer hitta denna och finna någon form av kvalité kring den. För mig personligen är den alldeles för långsam, för en sådan handling som den har.
Så som jag förstod det så är mamman väldigt rädd av sig kring människor, därav är hon väldigt överbeskyddande av sin dotter. Men man får aldrig något tydligt svar på varför. Där är några få sekunders flashback scener till när mamman var yngre i Afrika. Så vi kan anta att något traumatiskt inträffade där när hon var yngre. Men i en sådan här film, känner jag att man ändå hade behövt berätta det tydligare och ge en klarare bild. Nu när den är så indiefilm av sig med sin låga budget, blir den snarare mer experimentell och långsam. Något jag kan ha ganska svårt för.
Där är några få scener som filmen får till, som ändå ger något litet. Där är en fin monolog mot slutet av filmen mellan mamman och dottern. Där spelas fin musik i samband med fina färger när de besöker ett tivoli. Samt skådespelet från båda, känns trovärdiga. Speciellt från Déborah Lukumuena som mamman.
Jag vet inte hur stort filmen kommer explodera på indiemarknaden. Om det blir en stor snackis (tvivlar på det) så kommer det vara mycket tack vare Déborah Lukumuena.
Visas också på Göteborg Film Festival.
