Stockholms filmfestival 2022: Klondike

Jag hade inga egentliga planer att se denna via filmfestivalen. Men eftersom jag hade en film tillgodo landade på denna då jag missa den första gången den visades på Sundance tidigare i år, samt det är Ukrainas Oscarsbidrag och det känns passande med tanke på vad som händer i landet just nu. Där är nog också en stor chans filmen blir nominerad för att visa "support" mot landet.

Men sen handlar det också om hur filmen är, det är egentligen det man ska bedöma här. Även ifall det är svårt att inte ta med verklighetsperspektivet in i det. Men som film är detta helt okej. Det var dock inget som jag kommer se om igen och det var en film där slutet är mer minnesvärt en själva "resan" dit.

Mestadels av filmen utspelar sig vid ett och samma hus. Här blir jag ändå imponerad av hur Maryna Er Gorbach lyckas få det att känns annorlunda vid varje scen. Det är alltid svårt när man är på en location att ändå få det att kännas annorlunda eller spännande vid varje ny scen, trots minimala miljöer. Men hon får det verkligen att funka.

Även fotot är väldigt bra gjort, något av det bästa filmfotot jag sett från 2022 faktiskt. Smart val också att använda sig av fotot till filmens berättande. Ännu en sak jag uppskattar med filmen.

Sen har vi de sista 10 minuterna som är filmens starkaste sida. Detta är en smäll mot magen minst sagt och bara en hint på vad som faktiskt händer i landet i dessa tider. Helt klart är det de sista 10 minuterna som folk kommer prata om när de ser denna och såklart det tittarna lämnas med.

Tyvärr är den ganska seg på många ställen. Många saker som inte händer och ett tempo som går i snigelfart. Jag kommer ha svårt att minnas vad som hände innan de där sista 10 minuterna av filmen. För det är väldigt tråkigt emellanåt tyckte jag.