Synopsis
Vincent arbetar långa nätter i Paris undre värld. Han har för länge sedan slutat drömma om ett annat liv, men när han oväntat får ansvaret för sin tonårsdotter Adina får tillvaron ett nytt ljus. Han har aldrig tagit hand om ett barn tidigare och han slits mellan de destruktiva plikter han tvingas utföra på nätterna och viljan att vara en bra pappa. En dag händer något som ställer allt på sin spets.Vad är meningen med en film förutom att underhålla tittaren? Ja... att kanske kunna se filmen, rörliga bilder. Lucky One består 50% utav dess speltid av en svart ruta där en berättarröst pratar (är rätt så säker på att det är regissören Mia Engberg men är inte helt säker). Allting är mer eller mindre en radioteater där allting berättas för en, varav bilderna mestadels består utav klippbilder på olika ställen i Paris.
Jag skulle säga det är på gränsen till att inte vara en film. Men där är någon form av narrativ bakom filmen och man får se skådespelare agera som karaktärer under tre-fyra scener varav en av de scenerna framförs där faktiskt en konversation mellan karaktärerna. Men det är bara att inse det faktum att detta är ännu en artistisk film som verkligen tar filmkonsten bokstavligen talat. Jag kan se riktigt kulturella finsmakare sitta och älska denna typen av film. Jag själv anser detta är pretentiös dynga som är spill på svenska filminstitutets pengar.
Vad är det jag ska ta ifrån denna filmen? En massa svarta bilder med en berättarröst varpå när det väl är bilder är det mesta bara en massa klippbilder i Paris området, där folk runtomkring kollar in i kameran. Där finns ett narrativ, men det är väldigt ytligt och otroligt klyschigt för den delen. Där finns ingenting att se här och jag önskar verkligen folk inte går och ser denna typen av film för vad är det vi egentligen supportar här? Tack gode gud den "bara" var 77 minuter lång.
Lucky One har biopremiär den 15 Mars
