The Sandman

"The Sandman" kommer till oss från Neil Gaiman, som är en känd författare som har en stor fanbase. Jag är mest bekant med honom via "Good Omens" serien, som jag verkligen gillade. Jag har inte läst något från hans verk, men jag erkänner att lite av mig är sugen. "The Sandman" har haft en lång väg till ljusets dagar. Vid ett tillfälle skulle de vara en film regisserad och spelad av Joseph Gordon-Levitt, men lämnade i 2016 projektet. Till slut hamnade projektet hos Netflix och en serie gjordes.

Jag tycker inte denna serien är i samma liga som "Good Omens" var. Där kändes ändå tydligt trots en del sidohandlingar och berättelser vad målet var och hade ändå ett fokus. Här är det mer olika berättelser berättade i de olika avsnitten. Det är nog jag som inte är bekant med källmaterialet och att det är så.

Serien är som bäst i avsnitt 1-6. Där känns det ändå lite sammanhängde där "Dream" är fast i en bur i flera år innan han kommer ut, för att hämta tillbaka sina saker som är hans vid olika ställen. Bland annat hans hjälm som är i helvetet, hans sand som Johanna Constantine (Jenna Coleman) har och en rubel som John Dee (David Thewlis) har i sin ägo.
Men sen i avsnitt 7 och till slutet kommer en ny handling in, då Dream är klar med att hämtat upp allting på bara 5 avsnitt (kommer till avsnitt 6 strax). Denna handlingen är för kort för en hel säsong visserligen, men det är som att man fick slut på idéer och kastade in lite extra handling och avsnitt för att fylla ut.

Avsnitt 7-10 är heller inte lika intressanta och påminner mer om din vanliga "fantasy" serie som alla andra. Dialogerna är inte lika välskrivna som tidigare, de nya karaktärerna är inte så intressanta och det som står på spel känns inte lika äventyrligt eller stort som de tidigare avsnitten. Kanske är det jag som missar något och att allting hör ihop, men jag kände inte det när jag såg det.

Avsnitt 6 då. Detta är mitt favoritavsnitt i hela serien och det är nog också den mest handlingslösa av dem alla, trots att jag precis klagat på avsnitt 7-10. Men jag tror jag vet varför jag älskar avsnitt 6 så mycket.
Min absoluta favoritserie är "The Twilight Zone", en antologiserie inom sci-fi och fantasy genren gjord på 50&60-talet. Alla avsnitten även de som är mindre bra har alltid en moral bakom sig och de allra bästa är filosofiska, skrämmande, mästerliga skrivna avsnitt som håller än idag. Avsnitt 6 kändes som ett avsnitt som hade kunnat vara i den serien.

För att inte spoila för mycket, så börjar avsnittet med att Dream får besök av Death och han håller henne sällskap under en vanlig dag på "jobbet". Det är kort, man förstår poängen utan att de trycker in det i ansiktet på en och musiken som spelas är perfekt. Men sen efter 20 minuter kommer en annan handling in i avsnittet. Vi får se att i 1389 så är Dream och Death vid en pub där en man påstår sig ha flytt undan döden och kommer leva för alltid. Death och Dream gör då ett vad i att låta mannen leva för alltid tills han säger han inte längre vill leva, varpå Dream väljer att möta upp mannen varje 100:e år för att höra hur hans liv varit, men också om han vill fortsätta leva.
Det har egentligen ingenting med huvudhandlingen att göra, karaktären återvänder inte i senare avsnitt. Men det är hela idén och hur utförandet är samt att man ser en vänskap växa mellan Dream och denna man under dessa flera hundra år som går. Kanske är det för jag inte kom in helt i handlingen i serien och fann denna avstickaren fantastisk. Men detta är ett avsnitt jag mer än gärna kan se om utan att se om hela serien, då den kan stå på egna ben.

Så en blandad påse minst sagt. Avsnitt 1-5 är bra och höll mig intresserad. Avsnitt 6 var fantastiskt enligt mig som sin egna lilla kortfilm. Avsnitt 7-10 kändes påtvingat och något som kom lite från ingenstans och höll mig inte intresserad särskilt länge. Jag är dock nyfiken om det blir en säsong 2 vad som kommer hända i den.