Space Jam

Så jag tänkte jag kan lika gärna se om första "Space Jam" innan uppföljare kommer ut och göra en recension på den så blir det också att jag har den färskt i minnet inför tvåan. Historien mellan mig och "Space Jam" är inte så annorlunda från någon annan. Jag var mindre runt 8 år kanske och min kompis som jag bodde granne med hade filmen på VHS. Jag frågade snällt om jag fick låna den och det fick jag. Jag minns inte jättemycket från hur jag reagerade och tyckte om filmen när jag såg den för första gången, men eftersom jag var ett barn så fann jag den vara underhållande och hade ändå karaktärer i den som jag gillade. Men det var aldrig direkt en film jag tänkte så mycket på och jag såg aldrig om den så mycket. Denna omtitt jag gjorde var nog tredje eller fjärde gången jag sett filmen från början till slut.

Så där finns ett nostalgiskt värde i filmen och jag tror det är exakt de filmen lever på idag. Det var en film gjord under en specifik era, för den specifika eran och för den erans ungar. Därför känns det för mig jättekonstigt att där kommer en uppföljare och som också ska dubbas över till svenska. Personer som kommer gå och se uppföljaren är enbart de som växte upp med originalet när den kom ut eller runt den tiden. Jag tror inte föräldrar idag visar sina ungar "Space Jam" och de som växte upp med den, ser jag inte riktigt prata eller gå tillbaka till den. Detta är nog för att filmen som helhet är extremt medioker/måttligt bra.

Det jag blev mest förvånad över när jag såg om den är hur kort den är. Detta var ändå en massiv grej när filmen kom ut 1996 och var påkostad och hade två av de mest ikoniska amerikanska ansiktena under denna tiden i sig. Ändå klockar filmen in på exakt 78 minuter när eftertexterna börjar rulla. Jag förstår filmen är riktad åt barn och att det inte behöver vara så långt. Men tänk idag om man hade gjort något liknande gigantiskt och det klockade in på den tiden. Idag är det nästan ovanligt med en film som ens är 90 minuter lång. Men sedan behöver filmen inte vara längre, för den gör exakt det den ska göra under dessa 78 minuter.

Humorn är inte så jätterolig. Några få skratt här och där, men extremt få. Minns jag skrattade mer åt den när jag var mindre. Looney Tunes karaktärerna beter sig och agerar heller inte riktigt som sina sanna jag, vilket har varit en gemensam kritik mot filmen under årens gång. Men sedan har vi också Michael Jordan som är ganska ointressant i filmen. Han gör inte så mycket och verkar genuint ointresserad av att ens vara där. Där är några få saker i filmen där han visar känslor, men annars så är han ganska så stel.

För mig är detta verkligen en produkt av sin tid och det enda som håller den vid liv är nostalgi värdet många har för den, en del av mig har det också. Men när jag såg om den så blev det ganska tydligt att detta inte är en särskilt bra film och enda behållningen är just nostalgin man har. Looney Tunes karaktärerna är inte sina sanna jag, vilket för mig förstörde en del. Vill man ha en bättre Looney Tunes film med live-action skådespelare så är "Looney Tunes: Back in Action" en bättre film i mina ögon (men även den är inte jättebra men bättre än denna). Vi får se vad uppföljaren gör (skrev denna recension innan jag såg uppföljaren) men för mig är detta en film som skriker 90-tal och är en produkt av sin tid.