Speed

Som ni kanske märkt har jag varit på en 90-tals action kick detta året, med vissa recensioner också som jag har publicerat. Nu har det blivit dags för "Speed" att få ta den ärofyllda rollen för det är helt enkelt en av de bästa 90-tals actionfilmerna som har gjorts. Premissen är simpel. En buss har en bomb på sig och den måste köra i minst 80km/h annars detoneras bomben. Det krävs inte jättemycket ibland för att göra en spännande actionfilm. Men självklart ligger mycket i utförandet också och att vi som tittare engagerar oss och bryr oss. Men filmen lyckas med det också fantastiskt bra.

Alla skådespelarna är övertygande. Vad som måste funka här är att vi bryr oss om människorna ombord på bussen också, som får en del att säga också. I vanliga fall kanske man hade slängt detta åt sidan och enbart fokuserat på huvudpersonerna (som också är i huvudfokus). Men vi får de bitarna vi behöver för att vi ska bry oss för dessa människorna.

Keanu Reeves som jag alltid har gillat gör en av sina minnesvärda roller här. Ironiskt nog har jag alltid tyckt hans sämsta insats är i "The Matrix" filmerna, men då är jag heller inget fan av de filmerna ändå. Men här passar han perfekt som polisen Jack Traven. Vi engagerar oss direkt så fort han dyker upp framför kameran och hans kemi med Jeff Daniels i öppningsscenen är perfekt casting. Jeff Daniels förövrigt, en av de mest underskattade Hollywood skådespelarna som finns.
Men personen som stjäl showen är Dennis Hopper som den galna bombaren. Den mannen kunde spela vilken skurk som helst och göra det så trovärdigt. Här visar han ännu en gång vilken fantastisk skådespelare han faktiskt var och vilka skurkar han kunde spela. Det är ett sådant exempel där först efter personen har gått bort, man börjar tänka efter och uppskatta de som skådespelare och deras jobb ännu mer.

Det intressanta är att buss segmentet med filmen börjar inte fören 30 minuter in. Sedan har vi ytterligare en 30 minuter där Jack (Keanu Reeves) jagar efter Howard (Dennis Hopper) och klimaxen utspelar sig ombord ett tåg. Så det folk associerar med filmen mest och som är det bästa med filmen såklart fyller bara 1 timmes speltid av filmen.

Actionscenerna är top notch. Detta har jag gått in i mer på de andra 90-tals filmerna också. Men de gör inte dessa typer av filmer längre. Med den bombastiska musiken, riktiga stunts och allting utspelar sig på en dag under loppet av 3 timmar mer eller mindre. Det är rakt av perfekt hanterat vad gäller alla kombinationer. 20th Century Fox trodde detta skulle bli en flopp men började ana vid testvisningarna att de kan ha en succé på sina händer, vilket det också var. Man kan kalla filmen för "Die Hard på en buss" men det är i sådana fall helt klart en av de bästa "Die Hard" kopiorna där ute man kan se.