Synopsis
Fem berättelser som följer en grupp av trötta resenärers öden när de konfronterar sina värsta mardrömmar och mörkaste hemligheter, under en lång natt på en ödslig väg i öknen."Southbound" är som att någon kollade på filmen "11.14" och tänkte att detta är bra, men det behöver mer gore. I denna film är det fem olika historier man följer som i en antologifilm. Där allting sedan knuts samman i slutet och man får veta att det är som en enda ond cirkel allting. Där det börjar slutar det. Vilket jag anser inte är en så stor spoiler för det kan man beräkna ut redan när andra historien börjar. Så vet man vad hela poängen med filmen är.
Så det handlar inte så mycket om att lista ut hur allting hänger samman. Utan mer att se effekterna, samt hur kreativ filmskaparna kan vara med detta formatet. Vilket jag tycker de lyckas med hyfsat väl. Även ifall jag ej förstod symboliken eller meningen med de flytande skeletten. Vars dataeffekter inte såg jätte övertygande ut.
Men jag gillar konceptet och tycker denna typen av berättande i film är en kul idé. Den bästa biten är sjukhushistorien. Där får vi massvis med gore men även intensiva scener. Det är spännande på riktigt och den mest engagerande berättelsen av de alla. Medan andra kanske var lite mindre, men jag var aldrig uttråkad en enda sekund i filmen.
Om man gillar serier som "Tales from the Crypt" eller filmen "Creepshow", lär man fatta tycke för denna filmen. Utöver skeletten är det praktiska effekter man använder till blodet och gore. Och hur de väger över en historia till den andra är hanterade bra. Om man vill se en ny skräckfilm som ändå bjuder på något lite utöver det vanliga med jump-scares eller demoner, så kan jag varmt rekommendera denna lilla förbisedda film.
