Synopsis
Det som var tänkt att bli en fredlig protest vid Demokraternas partikonvent 1968 förvandlades till en våldsam sammandrabbning med polisen och nationalgardet. Arrangörerna av demonstrationen – bland andra Abbie Hoffman, Jerry Rubin, Tom Hayden och Bobby Seale – åtalades för anstiftan till upplopp och rättegången som följde blev en av historiens mest famösa."Välspelat och intensivt rättegångsdrama i sann Aaron Sorkin anda"
Aaron Sorkin är en av de bästa manusförfattarna vi har just nu. Med hans vassa dialoger och scenuppbyggnader så är det inte konstigt han blivit hyllad som han är. Det är dock på senare år han har tagit på sig manteln i registolen. Med 2017 "Molly's Game" visade han dock sina talanger att han är en skicklig regissör precis som han är manusförfattare. Det bevisas ännu en gång med hans nyaste "The Trial of the Chicago 7", som mycket möjligt kan vara bättre än "Molly's Game".
Jag är otroligt svag för rättegångsdrama. Det är något av det bästa jag vet när det kommer till film. Det är intensivt, väl spelat, dramatiskt och jag sitter alltid på helspänn och undrar vad som händer härnäst. Detta är såklart i de filmer som är bra gjorda. Med tanke på Aaron Sorkins bakgrund i teater samt dialoger. Så är det inte konstigt att majoriteten av filmen just utspelar sig i rättssalen.
Filmen kommer dock samman tack vare manuset och skådespelarna. Det är inte konstigt att man valt en ensemble bland skådespelarna med kända stora namn. Alla göra fantastiska insatser, min favorit var nog Sacha Baron Cohen. Här visar han återigen att han inte enbart är "Borat" utan har talang till att göra drama. Kul med Michael Keaton på ett hörn också.
Den enda jag inte brydde mig så mycket om var Eddie Redmayne. Har alltid haft svårt för honom och utöver "The Theory of Everything" har han inte övertygat mig i någon av sina roller.
Till en början var jag också skeptiskt till hur porträttar Frank Langella som domaren. I trailern kändes det något överspel och den typiska domaren som är ond och inte förstår något. Men ju längre in i filmen jag kom desto mer förstod jag valet bakom att göra hans karaktär så här. Jag satt själv och blev frustrerad på honom och det är precis det som är meningen också. För mot slutet får man reda på att det var exakt så här domaren var på riktigt också.
Det är baserat på en sann historia som många säkert redan vet om. Den sanna historien är gripande i sig. Det är ironiskt hur filmen väljer en bit av vår historia att berätta, som påminner en del om det som hände tidigare i år i USA med George Floyd. Med vilka konsekvenserna blev och hur polisvåldet i det stora hela inte förändrats jättemycket.
"The Trial of the Chicago 7" är exakt min typ av dramafilm. Jag älskar rättegångsdrama och Aaron Sorkin gör ett suveränt jobb både som regissör men framförallt som manusförfattare att porträtta den verkliga händelsen. Alla skådespelarna gör ett suveränt jobb, även ifall jag har svårt för Eddie Redmayne. I vissa avseenden kan domaren bli lite för överspelad i sin karikatyr. Men jag hoppas att många se filmen när den släpps på Netflix. Den är relevant, intensiv och dramatisk på alla de sätt den behöver vara. En film som kommer i rättan tid helt enkelt.
