Synopsis
Ett virus från yttre rymden förvandlar en bioforskare till ett blodtörstigt monster. Chefsforskaren Dr. Vialini vill inte att polisen och allmänheten ska veta om detta hemliga experiment. Dess första offer är laboratoriets säkerhetsvakt. Plötsligt blir vaktens döttrar oroliga för honom och går till labbet för att hämta sin far. De har dock ingen aning om vad de har framför sig.
Jag antar att det är lika bra att beta av alla filmer med titeln "Alien Factor" – det verkar vara temat för i år.
Skämt åsido så planerades och påbörjades den här filmen som en uppföljare till "The Deadly Spawn" under produktionen. Men någonstans längs vägen blev det en egen film. Därför betraktas den ibland som en inofficiell uppföljare, även om de två filmerna egentligen inte har något med varandra att göra.
Däremot bjuder även den här filmen på härliga effekter – något jag verkligen älskar. Det är kanske inte lika mycket gore eller blod som i andra filmer från samma tid, men det vägs upp av de olika varelserna som gör filmen sevärd – om det nu är det man är ute efter.
Här får vi se en hundliknande varelse, en slags grön groda, och en växtätande mutant – bland annat. Sedan har vi huvudmonstret, som en person förvandlas till efter att ha blivit biten av den grodliknande varelsen han experimenterar på. Alla dessa varelser har utsatts för utomjordiska celler, så det hela är lite som "The Fly" – fast med rymdvarelser i stället för en fluga.
Allt utspelar sig på en och samma plats, sannolikt för att spara pengar i budgeten, men det blir aldrig tråkigt. Visst, skådespeleriet är riktigt dåligt – det finns till exempel en scen där karaktärerna ska skrika av rädsla, men en av skådespelarna skrattar istället. Nästan ingen i ensemblen verkar ha gjort något mer efter den här filmen, eller möjligtvis haft en cameo i någon annan obskyr lågbudgetfilm. Det hade varit intressant att veta vad de gör idag.
Jag älskade dock VD:n för företaget som ligger bakom experimenten – karaktären heter Dr. Viallini. Enligt IMDb:s trivia är det ett medvetet namnval som nästan stavas som villain, vilket jag tycker är briljant! Skådespelaren är också underbart usel – han överspelar rejält men verkar njuta av att vara den onde företagsledaren som försöker sopa allt under mattan.
Han har ett märkligt uttryck varje gång han ska säga något viktigt, och man bara vet att han är den riktiga skurken i filmen.
Så, återigen: om man är ute efter praktiska effekter från den här eran, levererar filmen precis det man vill ha. Men precis som med "The Alien Factor"-filmerna eller "The Deadly Spawn", ska man inte förvänta sig så mycket mer än så.
