Synopsis
Det är helg och Glen, Terry och Al har inget att göra. Föräldrarna är bortresta och de är lämnade ensamma i det stora huset. På tomten har ett stort träd tidigare fällts. De beslutar sig för att undersöka det enorma hål som uppstått. Men det är dumt. Djävligt dumt. Sedan urminnes tider har trädet dolt en ingång till ondskans hemvist. Nu är porten öppen och världen kan förvandlas till ett ännu större helvete än vad den redan är. De måste finna ett sätt att stänga porten innan ondskan släpps loss.om det inte redan är för sent!
"The Gate" är som att man tagit alla de där klassiska 80-talsfilmerna där barnen står i centrum – och gjort det till en skräckfilm. Bokstavligen är det tre barn som är huvudpersoner, eftersom de är ensamma hemma när föräldrarna är iväg på någon grej.
När deras hund dör råkar de sätta igång en ritual som öppnar en port i hålet där de grävt ner hunden. Tack vare huvudpersonens bästa vän, som spelar en LP-skiva baklänges, kommer dessa små demoner fram. Det är lite som "Evil Dead" på det sättet.
Filmens höjdpunkt är när demonerna väl dyker upp, vilket tyvärr inte sker förrän i slutet av andra akten, när tredje akten börjar. Tack och lov är speltiden bara 85 minuter. Stop-motion-effekterna är underbara och härliga att titta på – särskilt hur de blir alltmer absurda och kreativa ju längre in i filmen man kommer.
Faktum är att effekterna i många av årets skräckfilmer har hållit måttet, med tanke på budgeten de haft. Det är imponerande, tycker jag.
Vi har också vårt första stora namn i en film, där Stephen Dorff (mest känd som skurken i "Blade") spelar huvudrollen. Väldigt kul att se honom som barn.
Filmen har en del surrealistiska stunder som inte är helt begripliga i efterhand. Jag var också lite dåsig när jag satte igång filmen, vilket bara adderade till hela upplevelsen.
Den håller inte riktigt måttet jämfört med andra 80-talsfilmer, och om man vill se 80-talsskräck riktad mot en yngre publik så är "Gremlins" eller "The Monster Squad" betydligt bättre än detta.
Men det är när demonerna väl dyker upp – under de sista 30 minuterna – som filmen blir värd att se, och fungerar som ett alternativ om man redan sett de andra filmerna i samma fack.
