Synopsis
En före detta soldat, en ung langare och en polis försöker hitta källan till ett mystiskt piller, som genererar superkrafter i fem minuter."Inte jättemycket Power i denna filmen"
Det känns som att jag har sett filmen "Project Power" förr. Den gör sig inte tillräckligt unik för att skilja sig från liknande filmer i samma genre. En mörkare egen variant på superhjälte genren med en touch av verkligheten inslängd i ett hörn. För det mest finns där bra saker med filmen, men det är också saker jag inte kommer komma ihåg. Dem är där bara för stundens skull och inte mycket mer.
Jamie Foxx och Joseph Gordon-Levitt gör bra insatser ifrån sig. Varför skulle dem inte göra det, de är professionella och har gjort detta förr. Oavsett är det kul att se Joseph Gordon-Levitt igen, känns som det var evigheter sedan jag såg honom i något nytt. Men den riktiga stjärnan och huvudrollsinnehavaren är Dominique Fishback som Robin. Detta är den typen av film som marknadsför Jamie Foxx och Joseph Gordon-Levitt som huvudrollerna, men i själva verket är det den mindre kända som är den riktiga huvudperson och som vi följer mest.
Karaktärerna är tillräckligt motiverade för vad de gör i filmen. Men jag kan inte påstå att det är originellt någonstans. Jag har sett denna typen av karaktärer förr och vad som för de vidare i handlingen. Det absolut bästa med filmen är dess visuella look. Vilket inte är konstigt då regissörerna Henry Joost och Ariel Schulman har gjort en karriär utav detta. Inte minst i "Nerve". De gör måttligt underhållande filmer som har en stil och visuell look till sig. Men man tänker inte mycket mer än så. Även ifall man vill föra fram ett budskap och undertonerna är nästintill uppenbart skrattretande.
"Project Power" är som mycket annat som släpps på Netflix. Dugligt underhållande för stunden men inte mycket mer. Jag gillade skådespelarnas insatser. Uppenbart kommer Jamie Foxx och Joseph Gordon-Levitt leverera. Men nykomlingen Dominique Fishback som inte gjort så mycket innan utan mest bara serier stjäl showen här. Här visas också praktexemplet där skådespelet räddar upp från halvdåligt skrivna karaktärer (eller rättare klyschiga). Där är tillräckligt med action och en visuell stil för att dess speltid ändå ska gå runt och inte känns tråkig. Men det är heller ingen filmen som har mycket "power" i sig.