Synopsis
Den blivande Hollywoodskådespelaren Simon Williams kämpar för att få fart på sin karriär. Under ett slumpmässigt möte med Trevor Slattery, en skådespelare vars största roller kan vara långt bakom honom, får Simon veta att den legendariske regissören Von Kovak gör en ny version av superhjältefilmen "Wonder Man". Dessa två skådespelare i motsatta ändar av sina karriärer strävar envist efter livsförändrande roller i den här filmen, samtidigt som publiken får en titt bakom underhållningsindustrins kuliss.
"Mer skådespelardrama än superhjälte"
"Wonder Man" är ännu en MCU-serie som ingen direkt bad om. Jag har redan tidigare förklarat hur jag mer eller mindre inte har något större intresse för dessa filmer längre. Kanske för att jag blivit vuxnare, kanske för att kvaliteten har sjunkit, kanske både och. Med det sagt är jag fortfarande nyfiken på vad de ska göra med "Avengers: Doomsday".
Men till min förvåning är "Wonder Man" en serie som i stort sett är allt annat än en traditionell superhjälteserie. Fokus ligger snarare på våra två huvudpersoner, Simon Williams (Yahya Abdul-Mateen II) och Trevor Slattery (Ben Kingsley). Slattery är vi bekanta med sedan tidigare, då han dykt upp i både "Iron Man 3" och "Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings".
Serien kretsar kring deras försök att få huvudrollen i en ny regissörs superhjältefilm, en nytolkning av just Wonder Man. Det är en berättelse som betyder mycket för Simon, eftersom det var filmen han såg som barn som fick honom att vilja bli skådespelare.
Resultatet är att serien snarare fungerar som ett kärleksbrev till drömmar och skådespelaryrket i Hollywood, med mängder av bakgrundsskådespelare som får sitt andrum framför kameran. Och till min förvåning var det… bra. Just för att serien inte försöker vara en superhjälteserie eller knyta an särskilt hårt till MCU. Visst finns det två återkommande karaktärer vi sett tidigare, men den största referensen är egentligen att folk känner igen Slattery som The Mandarin.
Det är snarare de som förväntar sig klassiska superhjältar och samma budgetnivå som tidigare MCU-serier som riskerar att bli besvikna.
Hela serien bygger på en lögn. Redan i första avsnittet får vi veta att Slattery arbetar för Damage Control genom att ge information om Simon, då de misstänker att han är en superhjälte och ett hot mot samhället. Här återvänder även Arian Moayed som Agent Cleary. Därifrån väntar man mest på när sanningen ska komma fram, och på den fronten är serien ganska förutsägbar: hur Simon kommer att reagera och hur de två splittras och blir ovänner.
Samtidigt hanteras Slatterys försök att ta på sig skulden och rädda Simon på ett snyggt sätt, som dessutom knyter an till "Iron Man 3".
Det här är ingen perfekt serie. Men jag blev förvånad över hur investerad jag var i de två huvudpersonerna, och över hur lite det faktiskt kändes som en superhjälteserie. Det är garanterat ingen serie jag kommer att se om, eller som hamnar på någon hög pedestal. Men med tanke på hur nivån ofta brukar vara för MCU-serier är detta långt ifrån det värsta – ironiskt nog just eftersom ingen bad om den.
