Synopsis
En ödmjuk häckriddare och en skarptungad pojke med en dold hemlighet strövar omkring i ett rastlöst Westeros, snubblande in i ära, fara och mäktiga herrars planer. När de deltar i turneringar och möter växande hot blir deras band det enda som står mellan dem och ett kungarike på randen till fara.
"En nedskalat besök i Westeros – underhållande men lätt att glömma"
Game of Thrones-världen fortsätter att utökas med fler spin-off-serier. Den här gången är det mer nedskalat, med större fokus på det vanliga folket, och utan storslagna strider eller drakar. Serien lägger också mer vikt vid humor, och avsnitten är inte längre än strax över 30 minuter, vilket gör den ganska enkel att ta sig igenom. Jag såg alla sex avsnitt på en dag.
Tyvärr var det ganska mediokert, om jag ska vara ärlig. Främst för att jag nog har tröttnat lite på Westeros. Visst pumpas man igång när den ikoniska musiken börjar spelas (i en ny tappning), men det når inte upp till vad det en gång var – innan allt förstördes med den sista säsongen.
Serien känns som att den mest vandrar runt utan något tydligt syfte. Den är inte dålig, men inte särskilt minnesvärd heller. Vissa komiska inslag landar, medan andra mest känns påtvingade. De dramatiska bitarna har sina stunder; särskilt flashback-scenerna med Ser Duncan och hans mentor Ser Arlan, som jag uppskattade mest. Samspelet med barnet Egg fungerar också bra.
Samtidigt kände jag att jag inte riktigt brydde mig hela tiden om vissa händelser och karaktärer. Kanske beror det på att jag inte är särskilt påläst om dessa figurer i världens lore. Oavsett så grep serien aldrig tag i mig på samma sätt som "House of the Dragon" gjorde.
Det finns säkert de som kommer att älska detta, de som kommer att tycka att det är skräp, och de som tycker som jag – att det är mediokert och lätt att glömma. I slutet hintas det om fler säsonger, så vi får väl se vad det leder till.
