Synopsis
En mörk komedi som hyllar årets läskigaste natt. Trick 'r Treat innehåller fyra sammanflätade berättelser som alla utspelar sig under Halloween. Rektorn på en gymnasieskola extraknäcker som ondsint seriemördare; jakten på en ung oskuld tar en fasansfull vändning; ett gäng tonåringar spelar någon ett grymt spratt med katastrofala följder; och en grälsjuk gammal man slåss mot en elak demon som härjar under Halloween-natten.
Jag trodde verkligen att jag hade gjort någon form av recension på den här filmen tidigare på sidan. Men inga spår indikerar det, och därför tänker jag att det är hög tid att ge filmen vad den förtjänar.
Detta är Halloween-skräck när det är som bäst. Säga vad man vill om "Halloween" – det är en bättre film också – men när det kommer till att fånga Halloween-känslan i en skräckfilm, eller ja, i en film överlag oavsett genre, så är "Trick 'r Treat" den som lyckas bäst.
Michael Dougherty, som både regisserar och har skrivit manus, ger oss flera olika berättelser som kopplas samman via små förbipasserande cameos i de olika historierna som utspelar sig i en och samma stad under en Halloweenkväll.
Produktionsdesignen är helt enkelt fantastisk, för att säga det rent ut, och det är en av de mest visuellt imponerande filmerna jag har sett. Mycket av det – eller ja, nästintill allting – är praktiska, fysiska effekter framför kameran. Väldigt lite VFX och CGI används, förutom när det verkligen behövs eller för att förbättra de praktiska effekterna något, vilket Michael Dougherty berättar i kommentarspåret till filmen.
Detta gör att filmen ser så bra ut och sticker ut från många skräckfilmer som kom ut under den här perioden. De berättar i kommentarspåret att när han gjorde filmen var det tortyrskräck och remakes som dominerade, och inte mycket annat. Sedan kom denna originella berättelse, som dessutom är en antologi och dessutom bjuder på lite humor.
Allt detta gjorde att filmen inte blev en direkt succé när den släpptes, men med åren har den blivit en av de mest kända skräckfilmerna från 00-talet.
Sam har också blivit något av en skräckikon, tillsammans med många andra välkända ansikten från genren. Han är en av de första jag verkligen skulle klassa som en ikon från 00-talet – en era som på senare år har byggt upp fler namn som Art the Clown, Annabelle, Megan och The Grabber. När vi pratar om moderna figurer idag, alltså. Men Sam har alltid varit lite av en favorit för mig, för det finns något gulligt och oskyldigt med honom.
Designen är så enkel, men ändå så effektfull och klassisk.
Alla historierna är bra, och ingen skiner över de andra tycker jag – de vävs samman på ett snyggt sätt. Michael Dougherty har sagt att "Pulp Fiction" var en stor inspiration för hur berättandet mellan de olika historierna skulle flätas samman, och inte så mycket "Creepshow" (även om den också var en inspiration, inte minst via öppningsscenen där förtexterna rullas över serietidningsinspirerade bilder).
Varje år brukar folk undra vilka som är de perfekta Halloween-filmerna att sätta på. "Halloween", "Halloween III: Season of the Witch" och "Trick 'r Treat" har alltid varit de självklara svaren för mig. Vill man ha något mer familjevänligt är "ParaNorman", "Coraline", "Hocus Pocus", "The Monster Squad" och "Monster House" riktigt bra tillägg.
