Synopsis
Det är Halloween och tio ungdomar bestämmer sig för att festa i en gammal övergiven begravningsbyrå. Huset skall dessutom vara beläget på en ondskefull plats. Väl där utför de en seans och råkar släppa loss en demon. Nu gäller det bara att ta sig ut levande!
"Night of the Demons" är en solklar favorit under årets skräckmånad. Det är 80-tal, det är demoner med praktiska makeup-effekter, och det utspelar sig på halloween. Kan man begära mer?
Detta är väldigt underhållande från början till slut. Karaktärerna är klassiska stereotyper från 80-talet, det är lågbudget, och du får underbara effekter – allt från makeup till blod (det ska tilläggas att det inte är någon gorefest). Och är det det man vill ha, så är det exakt det man får också.
Någon beskrev filmen som "Evil Dead" fast i ett hus och på halloween – en ganska bra jämförelse.
Det kanske tar ett litet tag innan demonerna dyker upp och börjar göra någonting, och innan det första mordet inträffar, men det blir aldrig tråkigt innan dess.
Det är också intressant hur de vänder lite på två karaktärer: där pojkvännen till huvudpersonen i början framstår som oskyldig och gentleman, medan en annan kille först verkar vara ett creep och ett riktigt rövhål.
Men halvvägs in i filmen har rollerna vänt – deras sanna jag kommer fram, och killen som verkade vara ett rövhål blir mer sympatisk än pojkvännen, som visar sig bara ha varit ute efter ett ligg.
Att den mörkhyade personen faktiskt överlever var också ovanligt för den här tiden.
När Angela blir besatt och pratar med demonröst, kände jag direkt att rösten lät bekant. När jag kollade upp det efteråt visade det sig vara ingen mindre än röstskådespelaren Frank Welker – mest känd som Megatron i "Transformers". Det lät väldigt likt, och det gjorde scenen ännu bättre.
Filmen var inte en jättestor succé vid biopremiären – en helt okej framgång med tanke på budgeten. Men det var när den släpptes på VHS som den verkligen exploderade, och idag har den kultstatus bland skräckfans.
Jag kommer beta av uppföljarna också, samt remaken, men något säger mig att den här kommer förbli den bästa i serien. Det är den där lilla extra 80-talskänslan som bara gör det för mig.
