Synopsis
Ett intimt och humaniserande porträtt av en av världens mest berömda blonda bomber, Pamela, en kärlekshistoria följer banan för Pamela Andersons liv och karriär från småstadstjej till internationell sexsymbol, skådespelerska, aktivist och kärleksfull mamma.
"Ryan White gav mig en ny inblick i Pamela Anderson's liv"
Jag ska vara ärlig och säga, jag bryr mig inte ett dugg om Pamela Anderson. Så när denna dokumentären skulle komma ut hade jag noll intresse att se den. Dock fick jag upp ögonen för personen som gjort den, nämligen Ryan White. Han har gjort två de bättre dokumentärerna som kom ut de året de gjordes. "Assassins" från 2020 och "Good Night Oppy" från förra året.
Så jag kände det är en välgjord dokumentärskapare bakom filmen så därav gav jag den en chans. Man säger man inte ska döma en bok efter dess omslag och det är precis det jag gjort. För detta är en väldigt bra dokumentär.
Jag fick lite samma känsla som när jag såg "Whitney" 2018, även ifall jag tycker det är en lite bättre dokumentär. Men vad vi får är en djupdykning i en persons liv, dess bakgrund, hur de hamna där de hamnade i livet och konsekvenserna från spridningen av sexbandet. Vad som förstärks här är att vi ha Pamela på riktigt framför kameran att berätta allt detta också, så där inte blir någon information som är vag eller inte förklaras då personen är död som det ibland kan vara.
Det som dokumentären kan funka som är en kontrast gentemot serien "Pam & Tommy" som jag ändå gav en positiv recension till. Men där jag i samma veva också skrev att det är lite som att strö salt på såret då det är en kontroversiell grej att ta upp igen. Men då kan man börjar argumentera samma sak med alla verklighetsbaserade filmer om något tragiskt.
Men här får vi en annan sida från Pamela och hur hon ser på allting. Dokumentären är som bäst de sista minuterna när vi gått igenom hela hennes bakgrund till nutid. Där serien faktiskt kommer ut medan de gör dokumentären och hennes reaktion på det.
Men det är en effektiv och vägjord biopic dokumentär som Ryan White lyckas göra här. Mycket är som sagt tack vare att Pamela själv ställer upp och vi följer henne i vardagen där hon är idag, vilket är något jag vill ha mer av i dokumentären på äldre dagar och inte enbart arkivmaterial och någon som sitter framför en stol och pratar.
För en person som inte alls var intresserad av detta, så lämnade jag filmen väldigt nöjd, lite mer lärorik om Pamela Anderson och en ny bild på serien "Pam & Tommy". Med andra ord lyckas dokumentären med det den ska göra.
