Stockholms filmfestival 2022: Bones and All

Luca Guadagnino återvänder med sin första långfilm sedan "Suspiria" remaken från 2018. Han gjorde serien "We Are Who We Are" dock i 2020. Så han har varit upptagen emellanåt, bara inte gjort långfilm. Jag skulle säga detta är mer i samma stil som just "Suspiria" och de som går in och vill ha en "Call Me By Your Name" Luca Guadagnino kommer bli smått förvånade att så inte är fallet.

Filmen är förövrigt inte i närheten av "Call Me By Your Name" men jag skulle säga han lyckas bättre här än "Suspiria" remaken att ändå göra en mer handlingsdriven film. Även ifall filmen är nära att falla in på lite driftlöst ibland, men den hamnar aldrig riktigt där. Jag gillade förövrigt också denna filmen, men är ingen storfavorit från i år egentligen.

Det är kul att se den här typen av film finansierad av både Warner Bros. och MGM. Då den känns mer som en A24 film. Jag skulle säga de första 10 minuterna och de sista 15-20 minuterna är filmens svagaste sida. Inte för det är dåligt, men mer att man väntar på att få veta vad poängen med filmen är. Vad ska den handla om, vad ska vi göra de närmsta två timmarna. Men när den väl kommer igång så kom jag lätt in i den och gillade stora delar av det jag såg.

Taylor Russell som jag sett mer av på sista tiden mer och mer är lysande här. Mycket möjligt hennes bästa insats jag sett henne i. Timothée Chalamet är bra i sidorollen och har jättebra kemi med Taylor Russell. Jag gillade att majoriteten av filmen är denna udda road-trip. Jag gillade musikvalen och hade det inte varit för att de är människoätare så hade det kunnat vara en skön, coming-of-age film. Vilket det mer eller mindre egentligen är.

Mark Rylance var den som stal showen när han var framför kameran. Han är med i tre scener, men han gör det bästa och mest minnesvärda med de tre scenerna. Jag är lite osäker på hans sydlig accent dock, den var inte jätte övertygande. Stort plus också att Michael Stuhlbarg är med på ett litet hörn. Det känns som Luca Guadagnino alltid får fram det bästa ur honom. För trots att han bara är med i en scen i 5 minuter max. Så är han det jag kommer ihåg mest med filmen. Han har en fantastisk monolog, precis som han hade i "Call Me By Your Name".

Återigen gillar jag också hur grotesk den kan bli. Det är inte en gorefest, men jag såg folk i publiken vrida och vända på sig när en del scener var med. Jag själv har inget sådant emot för jag har sett så mycket värre i andra filmer. Men det känns som denna publiken inte var riktigt redo för det. Så gå in vetandes detta om du har svårt för groteska scener, då jag inte är säker marknadsföringen varit så tydlig med det.

Överlag så gillade jag detta en hel del. Inte någon storfavorit kanske och den hade kanske kunnat trimmas ner lite här och där för att runda av precis innan två timmar. Men jag gillade denna kannibal, road-trip, coming-of-age film som har starka skådespelarinsatser. Hoppas fler bolag tar dessa typer av risker.