Synopsis
En grupp ungdomar med en välkänd influencer i spetsen blir inbjudna till en exklusiv glampinganläggning mitt ute i vildmarken. Med siktet ställt på innehåll av högsta kvalitet åker de ut till en liten ö för några dagar av lyxigt vildmarksliv, redo att dela allt med sina följare. Men det finns något där ute, något som vill dem illa, något som inte går att förklara. Ganska snart handlar det inte längre om att hålla flödet levande, utan om att själv överleva."Feed" är en av de större mainstream svenska skräckfilmerna som kommit ut. Det är dock inte den första och på senare år har de ändå kommit en eller två som fått stöd från SFI. Man har marknadsfört det som en klassisk slasher film som har inspiration från amerikanska skräckfilmer. Men jag vet inte om det kan riktigt stämma, för det känns inte riktigt som en slasher för. En väldigt blodlös sådan.
Jag tror det största problemet jag hade med filmen var inte att jag inte brydde mig om karaktärerna. Jag har sett flertals slasher och skräckfilmer där jag inte bryr mig om karaktärerna. Men då gör man upp för det med en mördare som har en minnesvärd design och kreativa mord där man också inte snålar på blodet. Jag kan ge filmen att jag uppskattar det är en mördare med mask och designen är okej. Men var är alla kreativa mord. Alla dör antingen off-screen eller så dras alla ner i vattnet. Det blodigaste vi får är en amputering av en fot och en person som blir skjuten av en hagelbössa. Det är så långt ifrån kreativa mord du kan komma och när filmen inte ens bjuder på något blod, så blir man lämnad med karaktärer vi inte lärt känna eller bryr oss om i en film som är jätte seg, sölig och kan inte ens ge mig det jag ville ha från första början.
Jag trodde seriöst innan jag såg filmen detta skulle vara en klassisk skräckfilm inspirerad av "Friday the 13th", "Sleepaway Camp" eller "The Burning". Tonåringar som gör dumma saker, en mördare dyker upp och plockar dem en efter en på ett kreativt sätt. Men nej, inte här. Vi får en referens till första "Friday the 13th" där skylten till stället de befinner sig på är i samma font och färger som Camp Crystal Lake skylten. Det kunde jag uppskatta.
Avslutningsvis så är hela anledningen till morden väldigt förvirrande. Jag förstår huvudanledningen till varför allt börja från början, men där är så många ologiska luckor överallt som inte fattar tycke med varandra utan att allting blir plot-holes. Man ska inte över tänka, men det blev bara för komplicerat för filmens eget bästa. Den börjar också med en serbisk kvinna som är ute i skogen och filmar med sin mobil och sen blir mördad. Följt av nyhetsinslag från hela världen om vad som inträffat. Det kommer aldrig riktigt tillbaka till filmen fören i slutet i en mening, men jag kunde inte koppla ihop det vad det hade med de som hände karaktärerna i filmen.
Jag ville verkligen gilla denna, men det var så tråkigt och bortglömt. Den kunde inte leverera på den fronten jag verkligen ville den skulle göra på. Som skräckälskare vet jag inte vad folk kommer tycka om denna och de som gillar den om de har en förkärlek till de slasher filmer som jag nämnt och som jag har en förkärlek till, eller om det är annan skräck. Jag känner mig bara smått lurad.
Synopsis
Syster Ann (Jacqueline Byers) tror att hon svarar på ett kall att bli den första kvinnliga exorcisten…men vem, eller vad, har kallat henne? Som svar på de ökande fallen av demonisk besatthet söker Ann sig till en skola för exorcism som öppnats av den katolska kyrkan. Hittills har skolorna endast tränat präster i exorcism, men en professor (Colin Salmon) känner igen syster Anns gåvor och är villig att utbilda henne. Tillsammans med sin studentkollega fader Dante (Christian Navarro) kämpar hon för en ung flickas själ, som syster Ann tror är besatt av samma demon som plågade hennes mor för många år sen. Ann är fast besluten att utrota det onda, men inser snart att djävulen har fått henne dit han vill."Prey for the Devil" börjar någorlunda intressant. Jag skulle säga setup för storyn är mer intressant än själva utförandet. Det faktum att du har en nunna som är den första kvinnliga nunnan som får läran inom exorcism. Samtidigt som du har en doktor vid skolan som balanserar vad som kan förklaras med medicinska termer och vad som eventuellt kanske är en riktig besatt person. Det är intressanta idéer som försvinner väldigt fort.
Istället blir det som vilken annan exorcist-film vi har sett de senaste 15 åren. Du har jump-scares, du har dataeffekter på någons hud, du har demonliknande ansikten, folk lyfts upp i luften, de gör till och med när de vrider på ryggen och har armarna och benen på golvet och kravlar. Vartenda kliché du kan tänka dig inom denna genre synts till här.
Där är också en twist involverad huvudpersonen och den unga flickan som är besatt, som man räknar ut med lillfingret så fort en viss information kommer fram hallväggs in i filmen. Såklart går filmen den uppenbara vägen. Den gör dock inte en jättestor grej av det som jag trodde den först skulle göra.
Filmen är också oavsiktligt rolig emellanåt. Början när en moder slår huvudet i en dörr, eller andra saker som är spritt ut under filmens gång där jag småflina åt mig själv för hur löjligt och överspelat det var.
Tyvärr inget nytt med denna filmen, trots något bra setup men som inte gynnar ut i någonting förutom sådant vi redan sett. I ett år där skräckfilmer verkligen levererar, finns det även de få som inte är bra. Detta är inte den sämsta, men det är nog en av de mest bortglömda.
Synopsis
När Mr. Harrigan dör lägger Craig - hans vän och småfixare - hans mobil i hans ficka inför begravningen. När Craig sedan i sin ensamhet skickar ett sms till sin döde vän, blir han minst sagt chockad när han får ett svar."Mr. Harrigan's Phone" är en udda film som mixar alla olika genrer i en. Den börjar som en tragisk drama, för att sedan hinta på något mer skräckinjagande kommer inträffa med spöken. Men istället blir det mer av en coming-of-age film och slutar så abrupt att jag nästan skrattade. Det är inte att säga filmen är dålig. Men det är inte bra heller.
Baserad på en kortberättelse av Stephen King, så märker man tydligt att detta är baserad på en bok och mycket väl även en King adaption då många klassiska saker som kännetecknar honom är med.
Jaeden Martell är väldigt bra i huvudrollen som Craig. Även det lilla som Donald Sutherland är med i, gör han trovärdigt och bra.
Men filmen kan inte hitta en korrekt ton och saker som påbörjas avslutas aldrig. Slutet är så pass abrupt att jag undra vad allt ens gick ut på. Den hintar på skräck, men detta är mer thriller/coming-of-age film. Där är inget i den som indikerar riktigt på renodlad skräck. Vet inte om det var John Lee Hancock som fegade ur eller vad.
Men för många olösta frågor och en ton som är överallt gör detta inte till en så bra film. Men vad som räddar den från att vara dålig är skådespelarna.
Synopsis
En tonårstjej, som av misstag släpper ut en uråldrig och busig ande på Halloween vilken får dekorationer att vakna till liv och orsaka förödelse, måste slå sig samman med den sista personen hon vill för att rädda deras stad - hennes far."The Curse of Bridge Hollow" är ingen skräckfilm vid någon benämning. Men det är en film för halloween som passar att sätta på för hela familjen (då den också utspelar sig på halloween). Så precis som med "Hubie Halloween" som jag recenserade för två år sedan.
Denna filmen är ungefär på samma humornivå som den, vilket är inte jätteroligt. Faktum är så är det inte en jättebra film. Men jag var hemma och var sjuk, det var mitt på dagen och med lite hämtmat så gjorde den sitt jobb för stunden.
Jag hade väldigt svårt för Marlon Wayans karaktär, han är den typiska "tror inte på det trots att det händer framför ögonen på honom. Men först vid slutet tror han" typ av karaktär. Han var inte rolig och hans karaktärs resa var mer ointressant. Folket i staden var mer intressanta då dem var halloween galna och alla gick all in med sina dekorationer och tävlingar.
Priah Ferguson gjorde bra ifrån sig, hon visar att det inte bara är Erica rollen i "Stranger Things" hon gör bra, så är detta en indikation att även i en dålig film så kan hon vara bra. Även halloween känslan levererar filmen på. Älskar också de praktiska figurerna som kommer till liv, men fortsätter vara praktiska. Enbart de större sakerna som är CGI vilket är tråkigt.
För hela familjen under halloween gör den sitt jobb. Den är bara 89 minuter och går förbi väldigt fort, eller som mig om du är hemma och är sjuk och vill bara ha något lättsamt att titta på utan att behöva anstränga sig.
Synopsis
En kvinna som bor på en Airbnb upptäcker att huset hon har hyrt inte är vad det verkar.I ett fantastiskt skräckfilms år som 2022, så är "Barbarian" en av de mest omtalade av de alla. Detta delvis för hur bra den är, hur bra den lyckas använda obehag och bygga upp en bra stämning. Men också för hur oförutsägbar filmen är. Det går inte att göra en sådan lång recension utan att spoila filmen. Vilket jag inte tänker göra.
Försök undvik trailers också, men även trailern är väldigt vag i vad som faktiskt pågår här. Jag gillade alla olika vändningar filmen tog. Jag trodde den skulle visa sig vara en sak, för att sedan vara något helt annat, för att sedan vara ytterligare något helt annat. Jag gillade verkligen det. För filmen fortsatte hålla spänningen, obehaget igång.
Med det sagt, tyckte jag aldrig den var jätteläskig. Första akten är faktiskt den läskigaste biten. Där är även flertals gånger man ifrågasätter karaktärernas val och motiv i filmen, även för en sådan här bra film.
Men utöver det, så är det en anledning att detta är en av de mer omtalade skräckfilmerna och i ett fantastiskt år med skräckfilmer så är detta en som hör hemma uppe i toppen med ett par andra.
Synopsis
Efter att ha återuppväcks av ett ondskefullt väsen, återvänder den onda clownen Art till småstaden Miles County där han siktar in sig på en tonårsflicka och hennes yngre bror på Halloween-natten.Jag hade aldrig hört talas om "Terrifier" filmerna eller ens karaktären Art the Clown innan tvåan kom ut. Men helt plötsligt så pratar alla om denna filmen och om karaktären Art the Clown och är bekanta med alla filmerna tidigare. För mig är detta helt nytt, men jag såg första "Terrifier" innan jag såg denna och det är underhållande homage filmer till grindhouse och slasherfilmerna från förr.
Jag älskar det praktiska effekterna. Inget datagjort här inte och det är bara kärlek åt hantverket och åt gamla filmerna som Damien Leone (regissör och manusförfattaren) uppenbart har kunskap om.
Karaktären Art är också en som snabbt växte på mig. Jag tror dock det har mer med David Howard Thornton's insats att göra. Då han har en bakgrund som mimare och använder detta perfekt i sin tolkning. Även ifall Art är helt stum och inte säger någonting (inte ens när han får knivar i sig och blir slagen). Så uttrycker han sig så mycket med sina rörelser och grimaser.
Filmen inleds också med låten "The Equaliser (Not Alone)" av The Midnight. Ett av mina favoritband så stort plus även där.
Med allt det sagt så är speltiden på 138 minuter för tok för lång. Här behövdes där trimmas och klippas för det kändes verkligen sin speltid. Där är även en mid-credit scen som pågår alldeles för länge.
Det är ingen film som är en klassiker i samma benämning som många filmer i skräckgenren är. Tror dessa filmerna är för nya för det. Men det är sannerligen intressant hur snabbt dessa filmerna har fått en stor fanbase. Det är verkligen inte det sista vi sett av verken Art the Clown eller Damien Leone.
Synopsis
Två demon-bröder gör sig redo strida mot en nunna och två goth-tonåringar."Wendell & Wild" är en film jag borde älskat mer än vad jag gjorde. Den har alla ingredienser för att vara en framtida klassiker. Henry Selick som gjort "Nightmare Before Christmas" och "Coraline" står för regi. Manus har han skrivit tillsammans med Jordan Peele som också producerar. Allt är en stop-motion animation från början till slut. Du har kusliga demoner och de döda som centrala figurer. Så varför funka inte detta.
Jag tror första problemet är att storyn är överallt. Där är flertals sidohandlingar som pågår på en och samma gång, samtidigt som du har flertals karaktärer som är viktiga för varje sidohandling. Det är helt enkelt för mycket som pågår och filmen skulle bara fokuserat på huvudpersonens tragedi med hennes familj och via hennes två demoner Wendell och Wild försöker få tillbaka dem från de döda. Det hade kunnat vara en "Onward" handling paketerat som en skräckfilm för barn.
Men istället får vi handlingar om högt uppsatta personer som försöker sälja staden och tjäna pengar, Wendell och Wild's pappa som försöker ta sig ur helvetet för att föra dem tillbaka, en tonåring som är dotter till föräldrarna som vill tjäna pengar som försöker visa sanningen, ett råd som är emot detta som försöker göra staden bättre, en tonåring som målar på husets tak (varför detta var viktigt har jag ingen aning om). Men som ni kan läsa så är det så mycket som pågår och då har jag inte ens nämnt huvudprästen som kommer tillbaka från de döda som försöker tjäna pengar ihop med de som dödade honom.
Uppenbart är filmen inte gjord för småbarn för de hade blivit uttråkade och inte hängt med alls i vad som pågår. Men som vuxen är detta bara tråkigt. Vår huvudperson Kat är heller inte tillräckligt intressant eller sympatisk för att jag ska bry mig om att hon ska få hennes föräldrar tillbaka.
Den största behållningen filmen har är dess stop-motion animation som jag älskar. Det är all cred till alla animatörer och skulptörer som jobbat flertals timmar på detta projekt, det är de riktiga hjältarna här. Synd att slutresultatet är en överfylld röra.
