Synopsis
Melody (Sarah Yarkin), hennes tonårssyster Lila (Elsie Fisher), och deras vänner Dante (Jacob Latimore) och Ruth (Nell Hudson), åker till den avlägsna staden Harlow, Texas för att starta ett idealistiskt nytt affärsföretag. Men deras dröm förvandlas snart till en vaken mardröm när de av misstag stör Leatherfaces hem, den galna seriemördaren vars bloddränkta arv fortsätter att förfölja områdets invånare – inklusive Sally Hardesty (Olwen Fouéré), den enda överlevande från hans ökända massaker 1973 vem är helvetet sugen på att hämnas."En i mängden bland alla filmerna i denna serie"
"Texas Chainsaw Massacre" är en direkt uppföljare till originalet från 1974. Detta blir tredje gången man gör en direkt uppföljare till originalet efter "The Texas Chainsaw Massacre 2" och "Texas Chainsaw 3D". Så det är inte första gången Leatherface har varit igenom en nytolkning. Där är till och med remaken från 2003 som fick en uppföljare 2006. Sedan hade vi en prequel film som hette "Leatherface" som kom 2017. Så där är massvis med nya tidslinjer, remakes, uppföljare, reboots och allt du kan tänka dig med dessa filmerna. Så jag sitter inte direkt och är sur över att detta är en som ignorerar alla andra filmer, för det är inte den första och troligtvis inte den sista.
När det kommer till denna filmserie överlag så har den sina upp och nedgångar, men alla är överens att det som skapades i första filmen aldrig någonsin kommer återskapas igen. Om vi inte har en tidsmaskin och kan åka tillbaka till 70-talet och filma på 16mm. För mig personligen så var detta inte den sämsta i serien, men det är nog en av de mer bortglömda. För den försvinner mycket bland dagens moderna skräckfilmer utan att göra något speciellt.
Ingen av karaktärerna är minnesvärda (jag kommer till Sally strax). Filmen gör också en vändning i att man sympatiserar mer med Leatherface än med karaktärerna.
Handlingen är väldigt absurd. Ett gäng tonåringar har KÖPT, precis KÖPT en stad som de ska göra till en fristad åt andra där det är fred. Precis som en karaktär påpekar till dem, det är en sekt. De tvingar ut en äldre dam ur sitt hus i staden och i det råkar sig vara Leatherface mamma (nämns eller syns aldrig i originalet) och Leatherface bor i samma hus. Efter ett bråk så måste modern till sjukhus och på vägen så dör hon och Leatherface går amok på poliserna och alla andra. Samtidigt kommer alla tonåringar dit som ska bo där och festar. Så du kan ha en rejäl body count. För mig är detta en av om inte den mest absurda handlingen av alla filmerna (och det säger mycket med tanke på vad filmerna har erbjudit).
Men filmen är också filmad digitalt och det ser bara konstigt ut. Visserligen har ingen film i serien fångat samma känsla som originalet och som jag skrev ovanför går det heller inte för då behöver vi en 16mm kamera och 70-talet för att fånga exakt den känslan som den hade. Men man kan åtminstone försöka sig på och kanske i alla fall filma på riktig film. Även ifall den utspelar sig i modern tid kan man ändå gör den "smutsig".
Morden är brutalare denna gången. Man ser mycket mer blod och gore. Jag säger inte att de ska kopiera originalet rakt av, för en av de unika aspekterna med 74-versionen är hur lite blod och gore det faktiskt är trots titeln och alla ökända rykten och kommentarer man fick höra som barn. Men ändå lyckas den komma av sig som genuint obehaglig. Här så blir det nästan komiskt i sin överdrift hur Leatherface dödar folk och ibland tror jag de bryter mot fysikens lagar.
Filmen försöker också göra det som nya "Halloween" gör. Ignorerar alla andra filmer, men tar tillbaka karaktärer från första filmen. I detta fallet Sally då som överlevde första filmen. Problemet här är dock två stora saker och det är dessa sakerna som för mig faktiskt drar ner filmen.
Det ena är att Sally inte är huvudpersonen. Hon dyker upp hallväggs in i filmen och är inte med mer än 5-10 minuter. Hon gör extremt lite och det känns som skaparna hade henne som en eftertanke.
Det andra är och detta är det största problemet för det leder in på det ovanför också. Det är att skådespelaren Marilyn Burns dog 2014. Vilket gör att hon inte kan spela Sally längre. Därför har man castat någon annan i rollen och det blir inte samma sak. Det är som att se någon helt annan i Laurie Strode rollen, det funkar inte om man inte har originalskådespelaren för de har lika stort inflytande på karaktären. Hade inte Marilyn Burns varit död och gjort rollen som Sally igen här. Tror jag att man hade gjort henne till huvudpersonen och gjort det mer som den nya "Halloween". Därav är Sally inte med så mycket just för att det inte är samma skådespelare.
Filmen försöker vara episk mot slutet men det gjorde ingenting för mig. 1974-versionen är en av mina favoritfilmer och ingen i serien har kommit i närheten. Jag gillade ingen av karaktärerna och tycker handlingen är otroligt absurd även för en sådan här film. Jag tycker dock fortfarande 2-4 är underhållande och remaken har R. Lee Ermey som sheriffen som är en av de mer minnesvärda karaktärerna i en skräckfilm. Detta är bara bortglömt. Den gjorde inte mig lika förbannad som 3D filmen gjorde och jag skulle säga denna är ungefär som prequel filmen som kom för fem år sedan. På 83 minuter håller sig filmen kort och blir aldrig för lång.
