Synopsis
Efter en misslyckad kupp hamnar Charles Ingvar ’Sickan’ Jönsson i fängelse. När han släpps ut har kumpanerna i Jönssonligan blivit hederliga och Sickan får fortsätta på egen hand. Brottförmedlaren Anita ger honom ett simpelt inbrott som uppdrag, men det hela visar sig vara mycket vara större än Sickan tror. Nu behöver han sina gamla medbrottslingar för att genomföra den svåraste kuppen i ligans historia."Se upp för denna filmen!"
Så är vi här, dagen då "Se upp för Jönssonligan" kom ut. Den nya rebooten med nya skådespelare i de klassiska rollerna har haft en lång väg till tittarna. Inspelningen startade för ca. 3år sedan och har stött på problem enda sedan dag ett. Filmens release har blivit framflyttad flertals gånger och många pickup scener har gjorts, mer än vad man vanligtvis gör på en sådan här stor film. När filmen äntligen verkade färdig och fått grönt ljus för en 25 december release (den största biodagen i Sverige). Så hände covid-19. Detta slutade med att filmen är den första stora svenska långfilmen som släpps på streaming och skippar biograferna helt och hållet, sedan covid-19 bröt ut. Annars har de svenska filmerna släppts på bio eller skjutits upp. Men jag får lite känslan av att studion gör detta för att de vet om vad för film de har på sina händer. För det är riktigt illa när jag säger att "Den perfekta stöten" är en bättre Jönssonligan film än denna.
Jag vet inte ens vart jag ska börja med denna dyngan, men låt oss gå igenom detta steg för steg. Det hela börjar med en klassisk kupp där Jönssonligan ska sno en massa mynt. Hela denna kuppen har många likheter med den som de gör på IKEA i "Jönssonligan dyker upp igen", som enligt många (mig själv inkluderad) anses vara en av de bästa kupperna i alla Jönssonligan filmerna. Hela denna sekvensen vara i ca. 10 minuter och hittills är där inga större fel med filmen. Det spelas som en klassisk Jönssonligan film och även introt där förtexterna spelas är den gamla klassiska filmmusiken vi alla känner till och älskar. Men kort därefter så går det nedför och kommer aldrig upp igen.
Efter det så bestämmer sig både Vanheden, Harry och Doris att lämna gruppen. Detta då dem inte vill göra kriminella saker längre. Harry och Doris vill fokusera på sin familj och flytta till en lägenhet i Bagarmossen, medan Vanheden vill följa i sin fars fotspår och jobba med honom i hans företag. Detta gör Sickan väldigt ledsen och han planerar att göra den nya kuppen som är huvudkuppen i hela filmen själv. I de gamla filmerna gjorde Harry och Vanheden detta också. Grejen var bara det att i de filmerna kom de tillbaka igen vid andra akten. Här spenderar vi 90 minuter innan ligan är tillsammans igen. Det är sinnessjukt hur lite speltid dem faktiskt har tillsammans, vilket blir ett annat problem med filmen.
Den förlitar på att vi ska känna till dessa karaktärerna sedan innan. För det märks att de som skrivit filmen har haft de gamla filmerna i minne och att alla svenskar har sett originalfilmerna. Det funkar dock inte så i en reboot. Du måste fortfarande etablera karaktärerna och vad de är för några, även om karaktärsdragen är densamma måste du utveckla och etablera vilka våra huvudpersoner är. Denna filmen gör inte det. Så när Harry, Vanheden och Doris bestämmer sig för att lämna ligan förstår vi inte varför riktigt. De ger en förklaring, men den är inte tillräckligt stark som motiv för oss som tittare att bli engagerade och känna av deras val till att göra det. För vi har bara sett dessa karaktärerna göra en kupp i 10 minuter innan.
Så filmen korsklipper mellan Sickan med hans kupp, Vanheden som försöker nå upp till sin fars potential och Harry & Doris som försöker på så bra med familjelivet. Men det är som att Tomas Alfredson eller någon annan person inte förstått vad en Jönssonligan film går ut på. De som ser på denna bryr sig inte om Harry & Doris familjeliv som inte har någonting med någonting att göra. Vi bryr oss inte om Vanhedens pappas företag för det har ingenting med någonting att göra. Det är enbart där för att fylla ut filmens speltid till 2 timmar, för i ärlighetens namn är där inte ens ett manus som håller till 60 minuter här. Jag vill se en Jönssonligan film där man har bra humor, starka och minnesvärda karaktärer och en hyfsad engagerad kupp. Inget av det finns här, INGET.
Nu säger jag inte att originalfilmerna är originella mästerverk, snarare tvärtom. Det är en svensk version av de danska Olsen Banden filmerna, som jag också är uppvuxen med då jag är halvdansk. Så många av handlingarna som Jönssonligan filmerna använder sig av, var direkt kopierade ifrån de danska filmerna. Det var inte fören "dyker upp igen", som man gjorde en originell handling. Men jag minns fortfarande Sickan, Vanheden, Dynamit-Harry och Doris. Trots att karaktärerna inte kanske var tredimensionellt skrivna är de ihågkomna för sina karaktärsdrag och skådespelet som Gösta Ekman, Ulf Brunnberg, Björn Gustafson och Birgitta Andersson gav till karaktärerna. Vi kan citera dessa filmerna just för hur humorn var skriven och hur man placerade varje karaktär i de scenerna. Där fanns något tänk bakom det i alla fall med vad varje karaktärs uppdrag var under varje kupp.
Men här är där inget sådant bland någon av karaktärerna. Sickan hade lika gärna kunnat varit Harry, Vanheden hade lika gärna kunnat vara Doris, ni fattar vad jag menar. Eftersom karaktärerna är så tafatt skrivna och de gör absolut ingenting i filmen. För de som har gjort den tror man ska förlita sig på de gamla karaktärerna. Det är ren och simpel lathet bakom det och ingenting annat. Lägg även märke till att jag inte en enda gång refererat Harry till Dynamit-Harry i denna filmen. För där är ingen dynamit, de nämner inte ens en gång ordet dynamit i filmen. Där är också bara en scen där han dricker öl och det är under kuppen i slutet när han sitter på ett tak och äter midsommarmiddag. Så häller han upp ett glas öl och en snaps. Det är det mesta vi får ifrån Harry i denna filmen som är den mest bortglömda karaktären i hela filmen och då är det inkluderat alla sidokaraktärer.
Doris får också mycket större roll i filmen än vad Harry och Vanheden får. Faktum är så tror jag bara Harry och Vanheden har max 10 dialoger under hela filmens gång och tar man den totala speltiden så är de nog bara med i totalt 15min av den 120 minuter långa speltiden.
Efter en hel roman har jag inte ens kommit in på skurkarna eller huvudhandlingen ens en gång. Skurkarna är några av de mest bortglömda i hela filmen. Det är en tjej och hennes far, vars respektive namn är Regina Wall och Knut Enberg, fattar ni? Knut Enberg spenderar hela filmen sittandes i någon bunker och pratar med alla via kamera. Han är så pass gammal denna skådespelare (Henric Holmberg) att jag genuint hade jättesvårt att förstå vad han ens sa hälften av tiden, allt lät som bara mummel. Faktum är så hade jag inte blivit förvånad om det visade sig att alla hans scener var inspelade detta året under coronapandemin.
Vad deras egentliga plan var, kändes ganska tunn. Då dem ville ha makt via länder som har monarki, men vad de gör med den makten förstod jag aldrig. Vilket leder in lite till huvudhandlingen och vad allting går ut på i filmen. Det är inte jätte engagerande och jättesimpelt att hänga med i. Småbarn som ska se filmen lär inte fatta någonting om varför denna finländska kronjuvel är viktig och varför stenhjärtat måste prompt vara med. Jag gillar idén också att Finland bara accepterar idén att bli en monarki utan någon riktigt omröstning.
Effekterna i filmen är också horribla. Det är otroligt mycket green-screen och det ser så fult ut. Tomas Alfredson har också velat skapa någon form av "tidlös" anda till filmen, vilket jag kan uppskatta. Det är uppenbart nutid men många karaktärer klär sig och använder saker som känns väldigt 70 & 80-tal. Enda kruxet är att man aldrig etablerar detta särskilt bra eller tydligt nog. Ännu värre blir det när man mixar in green-screen effekterna på det, för datagjort och en "tidlös" känsla går aldrig hand i hand. Så slutresultatet blir en väldigt fattig och billig känsla på filmen.
Humorn är inte bra den heller. Jag erkänner att där var få saker jag skrattade åt, men det var mest hur skådespelarna bröt ut och sa något helt random i en scen som inte hade någon kontext till någonting alls. Men humorn i filmen överlag går inte att mäta sig ens en gång till de gamla filmerna.
Allting slutar på ett liknande sätt som "dyker upp igen" gör. I det att de som hände i första kuppen i början, kommer tillbaka igen och blir relevant. Medan eftertexterna rullar så dansar och spelar folk instrument.
Om tanken med denna filmen var att få Jönssonligan fans glada efter missnöjet med "Den perfekta stöten", så är detta nästan bara värre. Åtminstone så försökte "Den perfekta stöten" göra något nytt, annorlunda men ändå på något håll behålla karaktärsdragen från de gamla filmerna. Jag gillade inte filmen, men det kändes ironiskt nog mer som en Jönssonligan film än vad detta gör som försöker efterlikna de gamla mer. Filmen misslyckas på alla plan och det är inte så svårt att göra en Jönssonligan film, de följde en mall i 19år med de gamla filmerna. Men trots det får vi horribelt skrivna karaktärer som man förlitar sig på de ikoniska namnen på mer. Nästan alla scener som involverar Vanheden, Harry och Doris är bara där för utfyllnad och har ingenting med handlingen eller Jönssonligan att göra. Att ha dem splittrade under hela filmens gång borde nästan vara kriminellt och kommer göra många fans besvikna. Jag hade hoppats på Ankan som Vanheden i alla fall men de har gjort om honom till denna patetiska torrpojken och inga skratt kom ifrån honom. Men filmen överlag var aldrig engagerande, huvudhandlingen med hela finska kronan var för invecklat för barn ska hänga med. Humorn är tafatt och allting ser så fult och billigt ut.
Filmen misslyckas inte för att produktionen var kaotisk, inte för att man gjort omskrivningar i manuset under inspelning, inte för att den släpps på streaming och inte bio. Den misslyckas för att personerna som gjort den inte vet vad Jönssonligan är. Men vad förväntar man sig ifrån skaparna till "Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult".
