Synopsis
I en fridfull amerikansk stad försöker Maja (Noomi Rapace) sakta bygga upp sitt liv tillsammans med sin man (Chris Messina) efter de hemskheter hon utsattes för under andra världskriget. En dag flyttar en man (Joel Kinnaman) in i området med sin familj och Maja är övertygad om att han är den tyske soldat som plågade henne och mördade hennes syster. Hon kidnappar honom för att utkräva hämnd men har hon rätt person."En tråkig och platt film utan större överraskningar"
"The Secrets We Keep" är regisserad av Yuval Adler och tillsammans med Ryan Covington har de skrivit manuset. I huvudrollerna syns Noomi Rapace och Joel Kinnaman, så det är inte jättekonstigt att filmen visas på biograferna här i Sverige. Handlingen i att Maja (Noomi Rapace) misstänker att Thomas (Joel Kinnaman) är den mannen som dödade och attackerade hennes familj under andra världskriget. Du har en bra setup till filmen här och man kan göra mycket intressanta saker både psykologiskt och spänningsmässigt. Men tyvärr blir inte fallet så.
Det absolut sämsta med filmen är hur raklinjig den är i sitt berättande. Den tar aldrig ut svängarna en enda gång. Det är uppenbart redan från första början att filmen ställer sig på Majas sida. Vi får inga andra alternativ och vi ska bara nöja oss att vara med henne hela vägen. Jag tänkte om filmen skulle gå lite djupare. Till exempel att hennes minnes är vagt (vilket det är) och dilemmat byggs bara mer och mer upp. Vad om detta inte är mannen och hon till slut tappar det totalt och går till attack ändå. Hon kanske skadar sin man på vägen. Hon blir till slut den personen hon har varit rädd för hela sitt liv. Det hade varit så betydligt mer intressant än det vi får. Men nej det är henne och hon har rätt 100% hela tiden, så där finns inga större överraskningar alls.
Vi rör oss också vid väldigt lite miljöer. Merparten av filmen utspelar sig nere i källaren. Man gör inga roliga kameravinklar eller arbete. Regin är stel och skådespelarna är inte det bästa egentligen (jag har sett bättre, jag har sett värre). Där är ingenting i filmen som riktigt utstrålar något utöver. I en sådan här film känns det som man hade kunnat göra något intressant, men tog den säkra och lata vägen. Färgerna är också tråkiga. Allt är grått och brunt och det poppande 50-talet som den ska utspela sig i (1959 för att vara exakt) målas bara upp som färglöst och deppigt.
Jag blev också ifrågasättande med åldern och hur tidsperspektivet fungerade. Men sedan kollade jag åldern på både Noomi Rapace och Joel Kinnaman och det visar sig att det är jämngamla. Och att i kriget ska de ha varit runt 20-25år gamla. Jag trodde först de var för unga, men jag ställde mig rättad vid den frågan.
Där är även en scen där Thomas lyckas fly och hinner öppna ytterdörren och skrika "hjälp". Det intressanta här är att grannen tvärs över gatan hör det och nästa dag har han pratat med polisen och man börjar ta upp sökandet efter Thomas då hans fru har anmält honom försvunnen. Dock undrar jag hur grannen tvärs över gatan kan ha hört Thomas inifrån huset, medan sonen i huset inte hörde någonting.
Tidsramen för hur länge Thomas är borta är också ganska oklart. En ordentlig polissökning inträffar heller aldrig, då polisen bara är med i en scen. Är det veckor, månader, någon ynka dag. Vi vet inte helt enkelt.
Överlag är detta inte en jättebra film egentligen. Det hade krävts mer ansträngning från regi, kamera och skådespel för att göra detta mer spännande. Vägen de går med den är också jättetråkigt då man hade kunnat leka mer med Majas psyke och göra intressanta saker där. Nu känns det mer som att jag har sett en TV-film på den stora duken, den gav mig ingenting.
