The Peanut Butter Falcon

Ibland krävs det inte mycket för en film att vinna över en. Det räcker med en simpel story med en simpel karaktär man relaterar med i huvudrollen och man kan komma långt. Lägg på stabil regi och starka insatser från alla involverade och en film som inte ser cyniskt på världen utan är upplyftande, då har man något. "The Peanut Butter Falcon" är exakt den filmen och det är svårt att inte le medan man tittar på den.

Filmen blev till på grund av att regissörerna och manusförfattarna var på ett läger för handikappade och icke handikappade personer och där träffa de på Zack Gottsagen. Han berätta för dem att hans största dröm var att bli skådespelare och då beslöt sig dem att skriva denna filmen specifikt för honom där han har huvudrollen och göra filmen omkring honom, med personer de kände och utan direkt tillstånd. När man läser sådant och med facit på hand att resultatet blev så bra som det blev, är det svårt att inte ha ett stort leende på läpparna och se världen på ett litet mer positivare sätt.

Shia LaBeouf gör här tillsammans med "Honey Boy" som också kom ut 2019 sin bästa insats i hela hans karriär hitills. Relationen som han och Zack utvecklar genom resans gång är en av de vackraste och finaste vänskaperna jag sett i en film på väldigt länge. Visst kan romansen mellan Shia LaBeouf och Dakota Johnson vara en av de svagare bitarna då den inte har lika mycket chans att blomma ut som vänskapen har. Men det är heller den som är i centrum.

"The Peanut Butter Falcon" gör väldigt mycket, med väldigt lite och ibland krävs det inte mer. Zack Gottsagen gör en fantastisk insats och det är svårt att inte bli glad när man ser hans karaktär göra denna resa. Shia LaBeouf gör sin bästa insats här i sin karriär (tillsammans med "Honey Boy") och överlag ger filmen en underbar känsla. Fina miljöer bland de Louisiana träsken tillför mycket åt filmen och den får en viss tidlös stämpel. I en värld när allting är grått och trist, är detta en glad prick mitt i allting som man blir varm och glad av.