Synopsis
Sunes klass ska åka på hemlig klassresa. Sune och Sophie ser verkligen fram emot att åka tillsammans, när Sune plötsligt inser att klassresan är samma helg som morfars bröllop. Panik! Ska han välja klassresan tillsammans med stora kärleken Sophie, eller ska han välja sin bästa vän morfar? Sune har svårt att bestämma sig och han väljer både och – eller kanske varken eller. Samtidigt har Rudolf problem med bruden. Vill morfars nya fru bara åt hans pengar? Och Karin träffar en kärlek från förr som är allt som Rudolf inte är."Fortfarande lika roligt som första filmen."
Förra året när jag klev in i biografen för att se "Sune vs. Sune" förväntade jag mig katastrof. De tre senaste Sune filmerna innan dess med Morgan Alling är nog något av de sämsta vi producerat inom svenskfilm. Dessutom hur kan man ens toppa den gamla klassikern "Sunes Sommar" som härstammade ifrån julkalendern "Sunes Jul". Men till min stora förvåning var "Sune vs. Sune" en positiv överraskning, en perfekt familjefilm som var rolig och byggde skämten utifrån uppbyggnad, situationerna och lät karaktärerna bete sig som riktiga personer. Inte ett uns av något bajsskämt som pågår i 5 minuters tid. Så naturligtvis och till min förvåning ville jag detta skulle lyckas och vara lika bra som föregångaren. Vilket det som tur var också.
Ännu en gång bygger man mycket utav skämten utifrån situationerna karaktärerna hamnar i. Och eftersom vi redan är bekanta och gillade karaktärerna från förra filmen har man lite förtur i det avseendet. Men man ändrar inte det så pass mycket att man hatar någon utan låter det flyta på så som det gjorde med förra filmen. Som tur är har man låtit Jon Holmberg fått vara kvar som både regissör och manusförfattare vilket jag tror är viktigt. Nu kanske man inte har ändrat på allt för mycket och karaktärerna vidareutvecklas inte särskilt mycket. Det är en uppföljare som existerar för att förra filmen blev en succé och man rullar lite på samma succé då också och förnyar inget egentligen. Men precis som med "Jumanji: The Next Level" sitter och och skrattar mycket så det gör inte så mycket för mig egentligen.
Filmen har även ett par genuina och fina stunder, inte minst mellan Sune och morfar spelad av Tomas von Brömssen (perfekt casting). Visst kan de dramatiska bitarna ibland kännas lite inklämda för dramatikens skull. Men skådespelarna sålde verkligen scenen de befann sig i och jag kände att jag brydde mig. Där är även en ganska så fin scen mellan pappa Rudolf och mamma Karin som jag log åt lite.
Överlag så lyckas "Sune - Best Man" leverera på den fronten jag önskade att den skulle göra. Det är fortfarande väldigt roligt och jag uppskattar enormt att man låter karaktärerna bete sig som personer och bygger humorn utifrån situationerna och inga kiss och bajsskämt bara för det är barn. Det är inga mästerverk vid någon benämning dessa två Sune filmerna, men det är verkligen något av de mest positiva överraskningarna jag varit med om inom svenskfilm. Det är underhållande, roligt och funkar för hela familjen.
"Sune - Best Man" har biopremiär 20 december
