Synopsis
Pedro Almodóvar är tillbaka med ännu ett mästerverk, präglat av den kombination av humor och allvar som gör honom till en av de stora filmskaparna. I sin unika glödande färgskala berättar han historien om regissören Salvador Mallo, gestaltad av Antonio Banderas som fick skådespelarpris i Cannes för sin prestation. Salvador har nått stora framgångar i livet och nu ska en av hans restaurerade filmer få nypremiär. Samtidigt plågas han av diverse krämpor, och än mer av en tomhetskänsla - vad betyder yrkesframgångar, och varför ska man underkasta sig pretentiösa intervjuer och tröttsamt smicker? I jakten på livets mening drömmer sig Salvador tillbaka till barndomen, fattig på pengar men rik på kärlek från hans viljestarka mamma (Penélope Cruz). Han minns pojkårens upptåg och de första aningarna om attraktion till det egna könet. Den nutida Salvador pysslar om sin åldrade, alltjämt vasstungade mor (Julieta Serrano) och återser en gammal kärlek. Smärta och ära är en visuell och känslomässig fest för Almodóvars många fans - det är filmen han alltid velat göra, och som kanske handlar om honom själv."En film man fastnar väldigt lätt för"
När det kommer till Pedro Almodóvar filmer har jag egentligen bara sett "The Skin I Live In", som är en riktigt bra skräckfilm man också har väldigt lätt att fastna för. Så det är en sak jag märkt med de två filmerna jag sett från honom nu. Även ifall han har ett långsamt tempo och historierna oftast är de typer av historier som inte ger mig så mycket (en bit av verkligheten). Så lyckas han ändå fånga mitt intresse under hela filmens gång. Mycket är nog tack vare hans berättarstil, skådespelarna och färgerna som verkligen poppar igenom.
Antonio Banderas ger en förträfflig insats och fångar regissören Salvador Mallo psyke väldigt väl. Det är inte någon djupgående karaktärsstudie film, mer än att det handlar om hans senare dagar i livet. Med ett par återblickar till hans barndom och hans kärlek för film. Något som jag kan relatera till väldigt enkelt. Det är gjort på ett snyggt sätt utan att kännas tråkigt eller pretentiöst.
En annan aspekt jag verkligen gillar är sättet Pedro Almodóvar använder färger. Detta är en väldigt färggrann film att kolla på, allt från kläderna som används till bakgrunden. Något som också dessa typer av filmer oftast inte använder, vilket gör att den har en stil och ett berättande som används till dess fördel. Än att bara låta kameran rulla framför en daskig grå bakgrund och gör allting deppigare. För det berättas med kärlek och hur mycket det är inspirerat av verkligheten vet jag inte. Men vill minnas att Pedro Almodóvar sa att filmen inte bör tas så bokstavligen.
"Smärta och ära" är en film jag fastna väldigt lätt för och drogs in i Salvador Mallo's värld. Det är berättat väl och tack vare starkt regi, färger, skådespelare och historien. Är detta så mycket bättre än din vanliga "en bit av verkligheten" film, som detta väldigt enkelt hade kunnat bli. Det kanske inte är min absoluta favorit från detta året och det återstår och se hur den står sig om några månader. Men i nuläget är det en film som väldigt enkelt hade kunnat bli tråkigt men föll mig rakt i smak.
"Smärta och ära" är bioaktuell just nu!
