Synopsis
Året är 1969, och flickan som blev allas älskling i Trollkarlen från OZ är en dyrkad 46-årig artist med en rad filmsuccéer och fyra äktenskap i bagaget. Nu förbereder sig Judy för en rad utsålda konserter i London. Hon är lycklig med sin nya kärlek, den tretton år yngre Mickey. Judy charmar alla från musiker till fans med värme, slagfärdighet och fantastiska scenframträdanden. Men hon är märkt av ett liv i ständigt rampljus sedan barnsben, och en smärtsam vårdnadstvist om sina älskade barn med exmaken Sidney som kan ge dem en mer stabil tillvaro."Renée Zellweger briljerar som Judy Garland"
När de gick ut att där skulle göras en film om Judy Garland för något år sedan med Renée Zellweger, såg jag väldigt mycket fram emot filmen. Judy Garland är en sådan person vars liv verkligen är gjord för att kunna filmatisera. Från kärleksfull barnskådespelare, till drogpåverkad sångartist, till bökiga äktenskap och sexuella utnyttjande. Judy Garland levde minst sagt inte det bästa livet även ifall hon var världsstjärna. Därför är det lite synd att filmen väljer att enbart fokusera på en detalj i hennes liv, när du hade kunnat göra en ännu större film om hennes tragiska liv.
Vi känner alla igen henne från "Trollkarlen från Oz", men få känner kanske inte till hennes riktiga personliga liv bakom succén. Även vid "Trollkarlen från Oz" filmen sägs det att hon ska ha blivit sexuellt utnyttjad och påtvingad en massa tabletter för att hålla sig i vikt. Filmen ger oss en liten inblick i hennes tidiga år, men jag hade mer än gärna velat se mer. Nu blir det små flashback glimtar som är 10 minuter totalt av filmens speltid.
Historien där hon spelar i London och var en av hennes sista uppträdande är en intressant och bra bit också. Men hade det inte varit en mer fantastisk film om vi hade fått en hel biografi om hela hennes liv, inte minst om det gamla goda Hollywood som vi alla älskar. Men verkligen visat en mörkare sida av "guldåren" för Judy Garland var inte den enda som blev utnyttjad på detta viset. Det hade varit passande för de tider vi lever i idag och den förändring filmindustrin har haft sedan metoo två år tillbaka. Men nu är det bara jag som önskar vad för filmen jag hade velat se istället än att fokusera på det som faktiskt är. Och det som faktiskt är, fungerar men med sina brister.
Det som fallerar är dels romansen mellan Judy och Mickey. Jag tror Mickey får totalt 5 scener i hela filmen och vid den tredje så gifter de sig redan och vid den femte gör de slut. Det är otroligt förhastat och inte minst inklämt, det är där enbart för att det var så i verkligheten men det känns som manusförfattarna och regissören ville fokusera på annat istället.
Även en scen med ett homosexuellt par som Judy bondar med hade kunnat klippts bort från filmen helt och hållet och det hade inte gjorts någon förändring. De är där bara för att kunna ge ett starkare avslut när Judy sjunger i slutscenen. Som för övrigt var lite för ostigt även för min smak, men jag erkänner att det var vackert.
Men det som gör att filmen blir sevärd är Renée Zellweger. Folk har redan börjat prata om Oscarschanser, vi får se. Jag tror filmen inte är tillräckligt stark för att imponera och hålla sig färskt i minnet när Oscarssäsongen drar igång, men i nuläget anses hon vara en seriös kandidat för en nominering. Vilket hon också bör vara, då hon ger en kanoninsats. Det påminde mig lite om Michelle Williams som Gwen Verdon från serien "Fosse/Verdon" som kom ut i år. Det är helt klart en av de mer minnesvärda insatserna från i år och tack vare henne så lyfts filmen rejält.
Sångnumren är pampiga på sitt egna sätt, man imponeras ännu mer när man får veta att det är Renée Zellweger's riktiga röst också. Där är även ett par dramatiska stunder som berör och som är effektfulla. Inte minst scenen där hon sjunger "Somewhere Over the Rainbow" där jag fick lite gåshud.
Överlag kanske jag hade önskat en annan riktning på "Judy" filmen, jag hade nog hellre sett en större film som berättade mer om Judy Garlands liv än ett speciellt event. Men man får fokusera på det man får och det vi fick fungerar också. Det brister här och där så som romansen med Mickey som inte får tid att utvecklas. Men jag skulle ändå rekommendera filmen för de som gillar Judy Garland, för sångnumren och för Renée Zellweger's insats.
"Judy" har biopremiär 11 Oktober