Synopsis
"En inkomplett film om en ikon"
"Michael"-filmen har präglats av en del problem innan den såg dagens ljus på biograferna. Först fick den uppehåll på grund av strejkerna 2023. När man sedan hade klippt färdigt filmen insåg man att hela tredje akten behövde spelas in och skrivas om, eftersom domstolsscenerna och anklagelserna visade sig inte få filmatiseras. Detta beror på en överenskommelse som åklagarna gjorde i efterhand, där de inte får porträtteras i media i form av tv eller film.
Det ställer till en hel del problem, eftersom det är en viktig del av hela Michaels historia och något som förstörde mycket av hans publika persona under en lång period på 90- och 00-talet. Så den stora frågan blir: om du gör en biopic om någon, men inte får filmatisera eller ens nämna några av de mest uppmärksammade händelserna i personens liv – vad gör man då?
Det vi får är en inkomplett film som väljer att berätta Michaels historia från barndomen fram till Bad-eran och slutar 1988. Däremot vet jag att det finns massvis med scener som filmatiserades, som regissören har pratat öppet om, men som inte är med i filmen. Han har även nämnt hur lång hans första version var och hur nöjd han var med en fyratimmarsversion.
Förhoppningsvis betyder detta att det finns material kvar, samt att nya scener kan skrivas för att fortsätta och avsluta Michaels berättelse fram till hans bortgång 2009 i en uppföljare. Den bör i så fall komma inom 1–2 år för att fungera emotionellt tillsammans med denna film.
Jag är ett massivt Michael Jackson-fan, och för mig handlar det inte om att smutskasta honom i en film. Däremot vill jag se en film som berättar en historia utan att mörklägga sådant som faktiskt hände. Samtidigt kan jag skilja på artistens konst och hans privata liv. Ni får själva avgöra hur ni vill se på det – men det är ett helt annat ämne.
Som film fungerar den lite som ett "best of"-album, där vi checkar av alla obligatoriska biopicscener, med kända Michael Jackson-låtar spelandes i bakgrunden eller framförda av Jaafar Jackson. Det har sina för- och nackdelar.
Å ena sidan finns det fantastiska scener som återskapats. Jag tror till och med att Thriller-segmentet är identiskt med originalet, steg för steg. Konsertscenerna är mäktiga i IMAX-format med Dolby Atmos-ljud. Jag fick gåshud när Human Nature framfördes.
Samtidigt kan jag inte förneka att Jaafar Jackson är otrolig i rollen som Michael. Han är Michael Jacksons riktiga brorson och fångar artistens utseende – men framför allt rösten – på ett väldigt övertygande sätt. Detta hade lätt kunnat bli en parodi eller en dålig SNL-sketch, men han gör det med en imponerande jordnära känsla. Ingen skugga ska falla på honom för filmens övriga brister.
Även Colman Domingo är bra som pappan Joseph Jackson. Även om rollen är något endimensionell – "den elaka pappan" – försöker Domingo ge den mer djup, vilket märks tack vare hans erfarenhet som skådespelare. Det är också kul att jag, när jag skriver denna recension, har sett honom i tre olika produktioner inom loppet av en vecka: "Dead Man's Wire", "Euphoria" och nu denna.
Jag tycker också att filmen har mer energi och är mer underhållande än Springsteen-filmen vi fick förra året, som jag upplevde saknade tempo och driv. Här finns visserligen klyschor, men tempot är bra och filmen rullar på i en stadig takt. De två timmarna gick förbi ganska snabbt.
© 2025 Lionsgate
Men jag måste också bedöma filmen som en helhet, och då faller den i samma fälla som många andra artistbiopics. Den följer mallen till punkt och pricka, vilket gör att den inte känns särskilt unik. Det är nästan märkligt att säga, med tanke på att Michael är en av de artister vars historia verkligen förtjänar att berättas – men efter så många biopics på senare tid blir detta bara en i mängden.
Storyn är bekant, klippningen är bekant, regin är bekant. Inget känns riktigt nytt eller fräscht. Jag kan ändå ge "Elvis" det att den fångade rätt ton – det kändes som en film Elvis själv hade kunnat göra. Den andades honom i både klippning och berättande. Detsamma gäller "Rocketman" och, även om jag inte uppskattade den lika mycket, "Better Man".
Den här filmen saknar helt enkelt en tydlig visuell stil och en regissör som vågat gå djupare – i vem Michael var som artist, var hans idéer kom ifrån och hur hans kreativa process såg ut. Eller till och med hans relation med sin pappa. Filmen är där och nosar, men fullbordar det aldrig.
Den är även inne på det att Michael, trots världens mest kända artist (en av dem) så kände han sig väldigt ensam och hade aldrig någon barndom. Men inte heller detta utforskas särskilt länge, utan nämns mest i förbifarten.
Jag hade önskat att en av mina favoritartister fått en mer unik film, något som speglar hans unika musik och personlighet bättre.
Som jag nämnde tidigare tvingades de ändra slutet - och det märks. Det slut vi får nu är egentligen inget slut alls. Filmen leder inte fram till något tydligt avslut, utan slutar med texten "His Story Continues", som antyder att en uppföljare kanske kommer?
Jag skulle säga att det måste komma en uppföljare - annars faller hela filmen. Då finns det knappt någon poäng med att den gjordes, förutom att fans kan sitta och njuta av musiken.
Lite som att James Cameron skulle avslutat "Titanic" precis innan isberget dyker upp.
Vilket i och för sig är okej. Jag satt själv och hummade med i vissa nummer. Men trots att jag är ett stort Michael Jackson-fan är jag en ännu större filmälskare - och som film fungerar detta tyvärr inte hela vägen.
