Cr. Courtesy of Ben Blackall/Netflix © 2024
Som vanligt avslutar jag detta år med någon form av topplista. Min lista över favorit- respektive sämsta filmer kommer alltid i samband med Oscarsgalan, då det fortfarande är filmer från 2025 som har premiär 2026 här i Sverige.
Som vanligt har jag inte haft tid att se alla serier detta år. Främst för att jag delvis har skalat ner, då jag inte har tiden, men också för att jag har valt sådant som jag tror att jag kommer att gilla eller som har blivit en stor snackis, snarare än att spendera tio timmar på något mediokert.
Sedan har det funnits serier som jag inte har hunnit se färdigt eller ens påbörja innan jag gjorde den här listan, bland annat "Pluribus" och Physical: Asia.”
Reglerna för att en serie ska få vara med är att den ska ha släppts under 2025, oavsett om det är i Sverige eller USA. Serien behöver inte nödvändigtvis vara helt ny, utan kan vara en ny säsong av en serie som släpptes i år.
Om en serie är uppdelad i olika delar, som bland annat Netflix har gjort på sistone, räknas den först när serien är officiellt avslutad.
Kom även ihåg att detta är min personliga lista över de serier som jag tycker har varit bäst under 2025. Det finns inget som är rätt eller fel – alla har olika smak.
6. IT: Welcome to Derry
En väldigt välgjord serie som gör de föregående filmerna ännu bättre. För alla skräckälskare tror jag att de flesta är överens om att detta var årets bästa serie inom genren, inte minst för hur den hanterar Pennywise, hans bakgrund, men också hur den introducerar oss till nya karaktärer. Serien vågar tänja på gränserna och är genuint spännande och underhållande.
Mittenpartiet kan kanske kännas lite svagt, men första avsnittet – och från och med avsnitt fem och framåt – ger serien ett rejält lyft som gör den både minnesvärd och bra. Bill Skarsgård förtjänar någon form av tv-pris för sin insats. Som jag skrev när den första filmen kom ut: han var född till att spela den här rollen.
Jag är väldigt intresserad och nyfiken på vad säsong två kommer att ge oss
5. The Studio
Jag älskar filmer och serier som handlar om filmindustrin, och desto roligare blir det med den här serien när den gör narr av hur det moderna Hollywood fungerar.
Alla skämt landar inte, och vissa avsnitt i mitten är inte lika välskrivna som avsnitten i början och slutet. Men de avsnitten är tillräckligt bra och roliga för att serien ändå ska få en plats bland årets bästa.
Avsnitten är perfekt långa, och serien har – även om vissa avsnitt är något fristående – en övergripande handling som kretsar kring att göra en Kool-Aid-film. Bara det är underhållande, eftersom det är något Hollywood absolut hade kunnat göra i verkligheten också.
En allmänt underhållande och välskriven serie om filmindustrin i dag. Mer behövs ibland inte.
4. Andor: Säsong 2
En serie som har vuxit på mig sedan jag såg den och som jag nu anser vara något av det bästa vi har fått i Star Wars-väg någonsin.
Jag gillar karaktärerna i den här serien – att få följa alla och deras sidoberättelser, allt i strävan efter en bättre framtid. Jag uppskattar också att man inte bara framställer personer som arbetar under Imperiet som onda; de är också välutvecklade och nyanserade.
Gillar man den första säsongen och Rogue One ser jag ingen anledning till att man skulle ha några större problem med den här säsongen. Snarare tvärtom – den bjuder på några av de bästa avsnitten i hela serien.
3. Adolescence
Det tekniska i den här serien är fantastiskt, särskilt när allt är filmat i en enda tagning på riktigt. Men oavsett detta är det grunden i hela berättelsen som är mest gripande. Owen Cooper gör nog den bästa insatsen i en tv-serie i år och kommer sannolikt att vara ett ansikte vi får se mycket mer av framöver.
Första gången jag såg serien var jag inte något större fan av slutet, då jag tyckte att man behövde knyta ihop säcken bättre. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på de sista orden som pappan, spelad av Stephen Graham, säger – och på den där sista bilden.
Serien vann en rad Emmypriser, och det är välförtjänt måste jag ändå erkänna. Det är utan tvekan en gripande historia som bärs av en stark grund, fantastiska skådespelarinsatser och ett imponerande tekniskt hantverk.
Inte bara en av årets bästa serier, utan också en av de mest imponerande.
2. Cobra Kai: Säsong 6
Det känns som en evighet sedan den här serien avslutades, då de två första delarna släpptes 2024 medan den sista delen av avsnitten kom i februari. Men utifrån hur jag har lagt upp reglerna räknas detta därför officiellt som en serie från 2025.
Tack och lov lyckades de landa finalen med den här serien. Jag vet att det är många som skrattar åt hur löjlig och barnslig serien kan vara, men för inbitna fans och för dem som älskar filmerna är serien helt i rätt anda jämfört med vad originalfilmerna stod för. Dessutom är sättet de har lyckats göra en total omvändning av Johnny Lawrence imponerande. I mina ögon är han den sanna hjälten, och han har helt förändrat min syn på den första filmen när jag ser om den i dag.
Det är en fantastisk final, med ett utmärkt avslut för alla involverade karaktärer, som ger allt den rättvisa det förtjänar. Till skillnad från Karate Kid: Legends, som kom ut i år och som inte alls förtjänar att kallas en ”fortsättning” på det som har byggts upp i Cobra Kai.
Johnny Lawrence är en av mina favoritkaraktärer i tv-serier någonsin!
1. The Pitt
Jag fick en förhandstitt på serien i början av året, men tittade aldrig då. Sedan kom recensionerna och tittarnas reaktioner, och jag var tvungen att sätta upp den på listan över serier att börja titta på. Därefter fick jag även en förhandstitt på säsong två och tänkte att nu får jag ta tag i serien som alla snackar om – och det är jag jäkligt glad att jag gjorde.
Det som gör The Pitt så förbannat bra är flera saker.
Delvis handlar det om hur nonstop-underhållande den är. Tempot är högt och det finns knappt en enda scen som saktar ner eller känns utdragen. Detta beror på det fantastiska konceptet, likt serien 24, där ett avsnitt motsvarar en timme i realtid under läkarnas arbetspass. Det gör också att klippningen i serien är en av de bästa jag har sett, då man konstant måste hålla tempot uppe som om allt utspelar sig i realtid (vilket det i de flesta fall gör).
Sedan är det skådespelarna. Det finns knappt några kända ansikten med, vilket gör att allt känns mer realistiskt för tittaren. Även dialogen bidrar till detta. Jag förstår inte alla termer som används, men jag köper vartenda ord de säger eftersom de låter så övertygande. Det känns inte som skådespel, utan som riktiga läkare som pratar med varandra. Jag behöver inte förstå exakt vad allt betyder – så länge karaktärerna gör det och lyckas förmedla det till mig, accepterar jag det fullt ut.
Trots att serien utspelar sig i realtid under ett enda arbetspass får man ändå lära känna karaktärerna och få ett ganska tydligt grepp om vilka de är utanför sjukhuset. Vi får inte hela deras livshistorier, men det är heller inte seriens fokus eller mening. Däremot får vi tillräckligt för att känna någon form av sympati för dem.
Det här är tv i toppklass, så som tv-serier brukade skrivas och vara förr i tiden. I en era av streamingtjänster, påkostade serier med åtta avsnitt och flera års väntetid mellan säsongerna, känns det nästan som en frisk fläkt att se något sådant här – trots att det egentligen är precis så här tv en gång i tiden brukade vara.
Jag ser på säsong två i skrivande stund när jag gör den här listan över serier, och jag hoppas att jag om ett år även kan placera säsong två bland årets bästa.
