Here

"Here" är den senaste filmen från Robert Zemeckis. En regissör jag redan vid två tillfällen på den här sidan kritiserat inte är vad han brukade vara och har fastnat helt på teknikfronten än på själva filmen och berättandet. Detta är den bästa filmen han gjort av de tre filmer jag recenserat på sidan ("The Witches", "Pinocchio" och nu "Here"). Men det är fortfarande inte jättebra, för återigen är det mer fokus på stilen och det tekniska som kommer i första hand.

Det är synd att en filmskapare som Zemeckis fastnade i detta träsket. Ja han experimenterade med teknik förr, redan i hans första långfilm. Men skillnaden där, var att de tog aldrig över från berättandet. Det fanns fortfarande en tanke om att berätta en historia, låta karaktärerna växa under filmens gång, låta tittaren vara med på resan. Nu är det som att han gör det bara för sig själv för att visa vad han kan göra.

Problemet med "Here" är att vi aldrig fastnar riktigt för karaktärerna. Vi får följa flera olika personer från samma plats under historiens gång, från dinosauriernas tid till "nutid".
Vissa berättelser är mer intressanta än andra, men vissa får mer tid också. Min favorit var mannen som uppfann stolen "La-Z-Boy" och kemin han har med sin fru är helt fantastisk. De stal showen och jag ville bara tillbaka till dessa två så fort de försvann. Kollar man på nätet, verkar detta vara en gemensam nämnare enligt många.

Huvudfokuset är såklart på Tom Hanks och Robin Wrights karaktärer och deras historia från tonåringar till de är gamla.
Här använder man de-aging effekter på skådespelarna när de ska vara yngre och även tonåringar, för såklart ska Zemeckis göra det. Det ser...inte så bra ut. Det funkar när de är långt borta, men när de ska nära kameran så blir det återigen den udda effekten att det jag tittar på inte är naturligt. Vi är helt enkelt inte där än.

Att kameran inte flyttar sig heller gör att filmen känns mer som en pjäs än en spelfilm. Idén är dock inte helt dum medger jag och på grund av att den står stilla i 90 minuter, gör de sista 10 minuterna ganska speciella om jag ska vara ärlig. Så där funkade konstigt nog hela konceptet på mig, för slutet gav den där känslan jag tror de var ute efter på mig som tittare.

Sen kan jag också tycka att man har ju ibland ställt sig frågan, vilken historia har det där huset, vad har hänt innanför de där väggarna och om de kunde tala vad för historier finns där. Alla bär vi på något och alla människor är intressanta, så jag tror också det är lite det som Zemeckis och Eric Roth var ute efter när de skrev manuset.
Jag är också fullt medveten om att filmen är baserad på en grafisk novell.

Musiken från Alan Silvestri är inte helt fy skam heller.

Jag vet inte vart jag rankar denna filmen i hans filmografi, men det är i vart fall ett steg uppåt från hans tre senaste filmer.