Synopsis
Elphaba är en ung kvinna, missförstådd på grund av sin ovanliga gröna hud, som ännu inte har upptäckt kraften inom sig. Glinda är en populär ung kvinna, förgylld av privilegium och ambitioner, som ännu inte har upptäckt sitt sanna hjärta. De två möts som studenter på Shiz-universitetet i det fantastiska landet Oz och utvecklar en oväntad men djup vänskap.
"En av de bästa musikalerna på länge"
Vad många kanske inte vet så älskar jag musikaler, både teater och film. Min femte favoritfilm är "The Wizard of Oz" som också är min favorit musikalfilm och tro det eller ej, det är också den film jag sett mest gånger i mitt liv.
Jag har inte läst boken eller musikalen som denna är baserad på, men jag visste på förhand vad den handlade om.
För mig är detta en av årets stora positiva överraskningar och en av de bästa musikalerna på länge.
Den största överraskningen för mig var Ariana Grande, som jag trodde var känd för att vara artist. Men förstått senare att hon faktiskt började sin karriär som barnskådespelare på Nickelodeon med serien "Victorious". Men hon har perfekt komisk tajming i den här filmen och hennes resa som Glinda är en av filmens starkaste punkter.
Cynthia Erivo som Elphaba eller "Wicked Witch of the West" är också jättebra i rollen. Hon får fram en bra sympati för karaktären, men också små ansiktsuttryck som jag gillade som förmedla känslorna hon gick igenom.
Såklart är kemin mellan henne och Ariana Grande väldigt bra och halva filmen bygger på att de ska funka mellan dessa två.
Musiknumren är också underbara. Den bästa låten såklart är "Defying Gravity" som jag kände till innan jag såg filmen, att det är de stora numret innan pausen i teaterföreställningen.
Man använder sig också mycket av praktiska effekter, även ifall en del är datagjort. Så har man också många praktiska scenografier och miljöer för att hjälpa detta. Helt klart fantastiskt att se och göra filmen ännu mer spektakulär att titta på (såg den i IMAX).
Filmen är uppdelad i två delar, något marknadsföringen inte har visat. Men detta är första akten av musikalen och andra delen kommer nästa år. De avslutar den på ett bra ställe också precis som musikalen där pausen inträffar och jag fick seriöst gåshud när de sjöng "Defying Gravity" på vita duken och hur allting avslutade med "To be continued".
Som en person som älskar 1939 filmen är där såklart små referenser till den filmen. Men det roliga är att om denna filmen kopplas till den (juridiskt sett kan den inte det, då 1939 filmen är MGM och detta är Universal). Så blir det nästan som att 1939 filmen är en propagandafilm gjord av Trollkarlen från denna film.
Men jag förstår att detta är sin egen grej och jag gillade verkligen detta från början till slut ofantligt mycket.
En film som får en att drömma bort, sjunga med i musiken och bli förtrollad av dess magi så behövs detta verkligen.
Synopsis
År efter att ha bevittnat den ärade hjälten Maximus död på sin farbrors händer tvingas Lucius att träda in i Colosseum efter att hans hem erövrats av de tyranniska kejsare som nu styr Rom med järnhand. Med vrede i sitt hjärta och rikets framtid på spel måste Lucius vända sig till sitt förflutna för att finna styrka och ära, och återge Rom dess forna glans till folket.
"En måttlig uppföljare som inte gör mycket nytt"
Jag gillar inte första "Gladiator" så jag gick inte in med några förväntningar på denna uppföljare. Så jag kanske heller inte är den rätta personen att göra en recension på denna uppföljare, men här är mina åsikter om en uppföljare jag anser vara totalt poänglös att ens existera.
Filmen är ändå bättre än vad jag trodde, men där är fortfarande saker som första filmen gör bättre och då är det en film jag inte gillar särskilt mycket.
Den här uppföljaren lånar för mycket från första, både i handling och utförande. Där är inte mycket nytt på den fronten och eftersom jag såg om ettan bara några dagar innan jag såg denna, var den färskt i minnet.
Jag tycker också Paul Mescal är ganska så tråkig och lika känslolös i huvudrollen som Russell Crowe var i första filmen.
Sen tycker jag att den spretar åt alla håll och kanter med att ha flera olika handlingar med olika karaktärer, där man tror den är på väg att runda av, men inser där är fyra andra storys som måste avslutas först.
Vad den dock gör bättre än förra filmen, är det politiska maktspelet med kejsaren och senaten. Här spelar man mycket på mer på hur de faktiskt var i Rom och hur man förrådde många på denna tiden, just för att nå till makten. Detta tycker jag filmen gör ganska så spännande och hade det varit huvudfokuset med Denzel Washington, tvilling kejsarna och Pedro Pascals karaktär så hade jag nog gillat denna filmen mer än första faktiskt.
Arena scenerna är måttligt underhållande. De är inte historiskt korrekta, men jag bryr mig inte. Det är kul att titta på Colosseum fylld med vatten med hajar i.
Så en måttlig film som är helt okej, precis som sin föregångare. Men inte något jag kommer tänka så mycket på framöver.
