Stockholms Filmfestival 2024: Nickel BoysStockholms Filmfestival 2024: Nickel BoysStockholms Filmfestival 2024: Nickel BoysStockholms Filmfestival 2024: Nickel Boys
  • Start
  • Recensioner
  • Veckans Trailers
  • Artiklar
  • Skräckmånad
    • Skräckmånad 2024
    • Skräckmånad 2023
    • Skräckmånad 2022
    • Skräckmånad 2021
    • Skräckmånad 2020
    • Skräckmånad 2019
  • Kontakt
✕

Stockholms Filmfestival 2024: Nickel Boys

Publicerad av Linus Andersen den 15 november, 2024

Synopsis

Skildrar den starka vänskapen mellan två unga svarta tonåringar som navigerar de upprörande prövningarna på reformskolan tillsammans i Florida.

"Ambitiöst berättande kommer i vägen för känslorna"

"Nickel Boys" är baserad på boken med samma namn skriven av Colson Whitehead, som vann Pulitzerpriset för den. Filmen är regisserad av RaMell Ross som här gör sin första långfilm efter att ha gjort en dokumentär och kortfilmer. Fotot är gjort av Jomo Fray och jag skulle nog säga att han är den riktiga huvudrollen i detta drama.

Filmen är berättad i ett slags POV där vi ser allt från huvudpersonens ögon. Samtidigt som de nutida scenerna är inspelade med att kameran är placerad precis bakom nacken så vi ser bara baksidan av personen. Man förstår senare i filmen varför det är gjort så med de nutida scenerna.

Men jag vet inte om detta artistiska val gör filmen bättre eller sämre. Jag tror ändå detta är en historia som hade talat för sig själv utan att man håller på med en massa kamera experiment och berättar den så här visuellt. Jag blev snarare distraherad av detta, även om jag uppskattade filmen.
Samtidigt kan man ställa sig frågan, hade filmen varit lika minnesvärd om den inte hade detta stuk och svaret är nog nej.

Ethan Herisse och Brandon Wilson som spelar huvudrollerna gör jättebra ifrån sig. Jag köpte deras vänskap och känslor under hela filmens gång. Samtidigt kunde det bli lite svårt ibland att verkligen fästa sig vid dem för filmen var filmad som den var.

I en intervju efter filmen berättar de att detta ska göra så att man kommer närmare människorna inte bara runtomkring men att vi ska känna oss som en av dessa killarna i filmen. Jag förstår exakt tankesättet, men vet inte om jag fick den känslan som de var ute efter att jag skulle känna.

Filmen är redan en stor snackis kring Oscarsgalan och blir inte förvånad om den dyker upp på olika folks radar under resten av året och början på nästa. Jag uppskattar den och gillar den på ett ambitiöst och privat plan, men som film där jag ska känna saker så misslyckas den mindre.

 
Dela
8
Linus Andersen
Linus Andersen

Liknande inlägg

3 juli, 2025

Jurassic World: Rebirth


Läs mer
28 juni, 2025

Aktuella Biofilmer & Serier


Läs mer
18 juni, 2025

F1


Läs mer

Dataskyddspolicy

Cookies


079-347 30 39 - info@webcreative.se

Kontakta oss

info@cinetaste.se

@ Copyright Cinetaste
Hemsidan är skapad med glädje och kaffe av WebCreative
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok