Synopsis
Almut och Tobias möts i ett överraskande möte som förändrar deras liv. När de ger sig ut på en väg som utmanas av tidens gränser lär de sig att uppskatta varje ögonblick av den okonventionella väg som deras kärlekshistoria har tagit.
"Skådespelarna räddar en ganska medioker och bortglömd film"
"We Live in Time" är regisserad av John Crowley och skriven av Nick Payne. I huvudrollerna ser vi Andrew Garfield och Florence Pugh och de är verkligen deras skådespel som gör filmen någorlunda sevärd. För detta är inte så sorgligt eller minnesvärt egentligen i det stora hela.
Jag satt och kollade på vad John Crowley gjort tidigare och det slog mig att jag haft samma problem med hans två tidigare filmer "Brooklyn" och "The Goldfinch". Alla tre filmer försöker för mycket med sin drama och blir nästan såpopera varning på allting. Bara för någon känner eller är med om något sorgligt, betyder det inte per automatik att det blir sorgligt för tittaren.
Med en titel som den har och vad den handlar om, trodde jag att den skulle fokusera mer på den tiden vi har på denna jord. Att den verkligen skulle fokusera på tiden och därav var syftet att man hoppade omkring i tiden. Ett icke kronologiskt berättande, som filmen har. Men det blir aldrig något av det. Den slutar också berätta i icke kronologisk ordning lite över halvvägs in i filmen.
Där är ingen riktig poäng till stilen och att berätta den på det här sättet, mer än att den ska sticka ut från andra romantiska dramafilmer.
Men kemin mellan Andrew Garfield och Florence Pugh är verkligen jättebra. Här märks det att två talangfulla skådespelare kan rädda mycket både dialoger och berättande när det andra inte riktigt finns där.
Där finns även komiska bitar som livar upp filmen från att inte bli en totalt nedstämd deprimerad film. En scen som sticker ut och som är den bästa är när Florence Pugh ska föda och de hamnar på en bensinmack.
Filmen som helhet är mellanmjölk. Jag trodde att den skulle vara bättre på de dramatiska bitarna, men det blir aldrig så välgjort på grund av halvdant manus och bortglömd story.
Sevärd hemma tack vare skådespelarna, men jag tror också där finns en publik på bio för den.
